2015-09-14-Solnedgangsstudie-final

Vad är en seriebok värd?

Lisa Okategoriserade 3 Comments

I det här inlägget tänkte jag gå igenom något som alla serieskapare – ja, alla kulturutövare – måste förhålla sig till, men som vi inte ofta pratar om. Hur man egentligen sätter mat på bordet och hur man får det att gå runt.

Bara för att göra det klart: jag tycker inte jag har rätt att berätta hur man gör för att klara sig i seriebranschen eller någon annan bransch, vad som utgör det perfekta sättet att tjäna pengar, eller hur gemene man bör prioritera sin tid.
Alla har olika förutsättningar och nu, mitt herrskap, redogör jag bara för hur jag valt att leva.

Nå. Som vanligt har hösten dragit igång med en rivstart. Jag har workshops, stipendieansökningar och en miljard listor att checka av.
Skillnaden mot denna höst kontra de senaste höstarna är emellertid att jag nu har allt jag behöver för att kunna skapa min bok – ni vet, den där boken som är en uppföljare till den där första boken jag skrev och tecknade under 2011-2013. Varför har det tagit så lång tid?
Åh, det finns en rad anledningar. Det gör det alltid.

Först och främst fick jag en tid efter boksläppet en rätt jobbig insikt (speciellt när man släppt en första del i en tilltänkt trilogi): jag behövde byta förlag. Mycket krångligt. Ska inte gå in på detaljer, men kort och gott kan vi säga att jag helt enkelt inte hade någon lust påbörja bok två och tre förrän Medleys förlagsbyte blev offentliggjort (vilket skedde i december 2014, samtidigt som Kolik lade ner sin äventyrsutgivning).

Det fanns också en betydligt mer konkret anledning, som Staffan Dahlberg (& Håkan Hellgren) satte fingret på i ett avsnitt av podcasten Geeksnack redan i februari 2014:

– ”Man är ju bara… ‘När kommer bok två, Lisa?'”

– ”Den kommer, hon behöver bara tjäna pengar först. Tyvärr. Den hemska realiteten med att vara serietecknare…”

Och där har vi, så att säga, grejen. Det kostar många timmars obetalt arbete att skapa serier, pengar som oftast är omöjliga att få igen. Om serien publiceras kontinuerligt som t.e.x strippserie eller följetong kan varje avsnitt belönas med en slant, men större verk och då i synnerhet serieromaner (vilket Medley faktiskt är, haha!) går i regel inte runt. Och ändå är det så viktigt att skapa dem.

Hur tjänar serieskapare pengar, egentligen? Här är tre fullgoda alternativ.

Förvärvsjobba!

Det är inte alla serieskapare – långt ifrån alla faktiskt – som får in merparten av sina slantar från just serier. Somliga har helt sonika en parallell karriär, t.ex. en fast anställning med 40-timmarsveckor och hela baletten. Andra jobbar mindre (30-70% kanske?) och klarar sig kanske då också på mindre för att kunna jobba med egna projekt och/eller frilansa. Man är inte mindre serietecknare för det – och det allra viktigaste är att man inte är en svältande sådan.

Hönan och ägget

… Är vad jag skulle kalla min egen karriär. Jag tecknar nämligen inte bara serier för brödfödan; men alla uppdrag jag haft sedan fyra år tillbaka har jag fått i egenskap av serieskapare. Min expertis som tecknare och berättare är alltså uteslutande det som drar in mina stålar, medan merparten av det jag tecknar inte ger direkt avkastning. Jag håller workshops, föreläsningar, gör strippar, har under det senaste året serie-redaktörat, och lägger ner mycket jobb på mitt ”varumärke” och planerar därför mitt arbete noggrant. Det går runt. Jag äter. Jag tecknar.

Teckna för att äta

Det här är ju en flytande skala, men det finns ett par tecknare i detta avlånga land som de facto tecknar sin grej, grejen får spridning, och detta blir cash i handen. Win! – om ens serieformat funkar för den sortens publikationsspridning alltså. Om grejen som man vill teckna är den grejen som utgör ens inkomst, då går ju faktiskt projektet runt.
Det är egentligen svårt att dela upp kreatörer på det här sättet; för de som tecknar och försörjer sig på serier brukar oftast även göra illustrationsuppdrag, men få spridning till stor del i egenskap av serieskapare. Problemet är att längre projekt (som exempelvis en roman) inte är lika lätta att sälja och få snabb avkastning för – och även framgångsrika serieskapare med stor spridning går inte alltid runt på sitt projekt.

EDIT: Efter det här inlägget lades upp, skrev illustratören Valentin Schönbeck ett blogginlägg som mer i detalj berör timlön och tidsåtgång. Ni kan läsa det här, jag rekommenderar det varmt. 

IMG_0612
 

Stef Gaines tog upp följande i ett underbart, fulländat inlägg, men jag vill ändå ställa den retoriska frågan:

Ska man någonsin jobba gratis? Hur ska man i sådant fall veta när det är okej att jobba gratis?

Svar: När du jobbar för dig själv.

Ok, såhär: man får ofta ett förskott baserat på royaltyn av halva första upplagan av en bok. Låt oss säga att du gjort en bok på 150 sidor. Det har tagit dig två år. Du har skrivit manuset, gjort storyboard, tecknat och färdigställt rubbet.
Ersättningen får i handen kommer med största sannolikhet inte att täcka kostnaderna för arbetet du lagt ner. Som illustratör för någon annans projekt är det möjligt att räkna ut timlön som motsvarar arbetet någotsånär, men som skapare – som upphovsperson – så är det långt ifrån säkert att de där timmarna betalas tillbaka i reda stålar.

Det finns så klart sätt att ha råd ändå. Exempelvis, om man ansöker om och tilldelas de djupt åtråvärda arbetsstipendierna från Konstnärsnämnden, Författarfonden m.fl. – men konkurrensen är hård.
Det finns även flera mindre stipendier (somliga kan bara sökas om man uppnår vissa kriterier) och med lite research kommer man långt. Själv tilldelades jag bidrag ur Längmanska kulturfonden under förra året, och större delen av föregående vecka gick åt till att söka just stipendier. Ibland känns det tröst- och poänglöst; men då måste man komma ihåg att fylla i alla de där blanketterna också är en del av ens jobb.

Tillägg: David Liljemark påminde om möjligheten att söka Individuell reprografiersättning från Bildupphovsrätt (tidigare BUS) för redan publicerade bilder i böcker och tidningar. Det bör alla göra, för det är pengar som man har rätt till i egenskap av illustratör (om publikationerna når upp till minimikraven, vill säga).
Är man mer entreprenörslysten kan man också använda sig av crowdfundingliknande tjänster som med lite varierande upplägg; det kan exempelvis handla om att man ber om pengar för att kunna realisera ett projekt (typ, som Kickstarter) eller skapa material kontinuerligt för en prenumerationsliknande tjänst (t.ex Patreon). Jag fascineras av dessa alternativ, men det finns också nackdelar som jag inte tänker gå in på här.

I slutändan är jag väldigt glad att jag för fyra år sedan gick över till att frilansa på heltid; men jag är också glad över möjligheten att jobba som projektledare/redaktör under det gångna året, eftersom bufferten jag lyckades samla ihop nu blir grundplåten till Medley, vol. 2. 

Så. Oavsett hur du får ihop dina pengar, hoppas jag att du också ser till att skapa det du vill. ❤️

 

Uppdatering, 17/9 2015: Lade till länk till ett närbesläktat inlägg av Valentin Schönbeck, samt lite info om Reprografiersättning och kortfattat om Crowdfundingliknande lösningar.

Comments 3

    1. Post
      Author
  1. Pingback: Sätt att flyta på tecknarhavet | Underlandet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.