Det har nu gått en månad sedan förra inlägget. Jag har installerat mig på nya ateljén, tuschat nån seriesida och gjort två frilanstecknarjobb… ooooch sedan så kom workshop-mars, i full kraft.
Fri men ändå bunden till en öppen famn
Sedan jag började på Serietecknarskolan i Hofors som äppelkindad 20-åring, så har jag i princip alltid haft ateljéplats. Det känns viktigt på något sätt, att fokusera på arbetet när man är på jobbet, för att sedan vara ledig när dagens arbete är klart.
Uppehåll i identiteten
Ja, jo, jag vet. Sju månader är rekord, till och med för mig. Men det finns en förklaring! Den är väldigt kort: Jag råkade bli uppäten av min tillfälliga roll som serieredaktör.