Below you'll find a list of all posts that have been tagged as “hassa brassa gambaremassa”
De senaste dagarna har jag suttit inspärrad i jordkulan och fixat det sista på något som jag strax skall presentera, samt årets julkort, klappar och kommande uppdrag. Den ekonomiska hårdsmältan som jag stod inför när förra inlägget skrevs är avvärjd för tillfället, och allt är åter väl i Fylke. Så, vad har hänt på sistone? Jo! Medley har släppts som …
Först av allt – om bara några dagar är det Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, som vanligt på Svenska Mässan. Jag kommer att vara där alla dagar och befinna mig på vissa ställen vissa tider, som är brukligt. EDIT: Ett extra signeringstillfälle! Wohoo!!
Idag var jag och pratade om Medleyboken i P3:s populärkulturella program, PP3. Trogna läsare vet att jag besökt programmet tidigare, fast på den tiden Per Lernström höll i rodret. Nu är det Linnea Wikblad som ställer och styr!
Tror inte det är någon hemlighet att jag på senare år blivit mer och mer skraj inför att läsa recensioner. Men ibland är det bra att möta sina demoner och försöka lista ut exakt vad det är som är så läskigt.
Prag får vänta. Jag har andra brådskande saker att skriva om! Somliga är livsviktiga, andra är mest kul (men ändå viktiga) och då har jag ändå huggit bort en massa saker för att inlägget inte skulle bli aslångt och innehålla en miljard bilder. Here goes.
Tjuvtitt från Utopi #9. I nästa nummer av Utopi kommer jag inte att delta med ett Medleykapitel – istället ska det vara någon slags fotoreportage där man ser hur jag gravallvarligt tecknar slapstick. Skrattfest? Vi får se. Känns lite konstigt, så… Äsch vad fan, vi drattar på med omslaget! Det färdiga, riktiga omslaget alltså. Baksidan är också fin, kolla …
Nu är bokens inlaga på textkorr, efter en sista runda med dialogändringar. Själv sitter jag i en bubbla och liksom gottar mig. Texten och extrasidorna är satta, nu skall det göras korrigeringar på rutor som blir otydliga i det mindre formatet, okynnespill på fula händer och öron. Och så ska jag nog lyckas gå in och peta i så gott …
Ibland har man faktiskt rätt att vara mallig. Sara Bergmark Elfgren skickade ett litet facebookmeddelande i morse och gratulerade till omslaget. Jag fattade nada, men strax fick jag ett mail från henne med bild på nämnda omslag vilken satte min hybris i spinn. WHOAH.
Jag sitter just nu i mitt personliga lilla deadlinehelvete, hur det ska sluta denna gång är verkligen inte gott att veta. Men trots att jag sprutar tusch ur tårkanalerna och näsborrarna kan jag ändå servera lite info om vad jag kommer att syssla med med på Stockholms internationella seriefestival i slutet av april!
Jag har inte skrivit jättemycket den senaste månaden. Mest för att serieskapande är en långdragen process som kräver mycket tid, och vars dokumentering inte är jätterolig att glo på. Jag ritar, kan vi summera det med. Det har aldrig funnits så lite marginal och så få arbetsdagar innan en deadline som i nuläget. Och så är det första ”nya” kapitlet …
