Jag är inte död. Sååå jag fick min deadline uppskjuten lite lite lite till. Det har varit så många förseningar med Utopi den här sommaren, så det har verkligen inte varit kul att ligga så mycket efter i planeringen som jag gjort.
Stockholmsmontage
I förra avsnittet av Makalösa Fröken Medin… Efter en tuff och spännande vår skulle vår hjältinna äntligen ta sig an det tredje kapitlet i sviten Medley – det sista med övergripande omteckningar, det första med i princip orörda sidor (?) och även en helt nytecknad scen. En slags milstolpe. Något att se fram emot!
Följeplattången.
Såhär ser jag ut just nu (dock inte så mängasnygg): Kära Örebroare. Efter många års trogen tjänst, har min plattång slutligen givit upp. Detta samtidigt som jag skaffade en frisyr som är helt beroende av att man brutalplattar halva håret för att det ska se drägligt ut.
Gettin’ down on Friday
Jag producerar just nu seriesidor som (enligt mig) inte bara är rätt snygga, det går dessutom i rasande takt i förhållande till hur jag vanligtvis arbetar. Men allt har ett pris. Mitt kommer i form av indragen fritid och en långsamt stiiiigande stressnivå som nu har lett till att jag fått skjuta upp deadlinen IGEN.
Veckodagar är valuta
Känns inte riktigt som jag fått in snitsen med bloggningen. Jag vill liksom vara sådär blasé och världsvan och skriva inlägg lite på samma sätt som när man tar första dagens kopp kaffe – en vardaglig ritual som inger trygghet, en självklar handling utan större ansträngning.