Buggig skräck

Lisa

Stef påminde mig i ett inlägg på twitter om en sak jag är sinnessjukt intresserad av, men som jag kanske inte lyckas få tillfälle att ranta om alltför ofta. Så, nu när det är mulet och svalt kan man med gott samvete nörda loss.

Följeplattången.

Lisa

Såhär ser jag ut just nu (dock inte så mängasnygg): Kära Örebroare. Efter många års trogen tjänst, har min plattång slutligen givit upp. Detta samtidigt som jag skaffade en frisyr som är helt beroende av att man brutalplattar halva håret för att det ska se drägligt ut.

Gettin’ down on Friday

Lisa

Jag producerar just nu seriesidor som (enligt mig) inte bara är rätt snygga, det går dessutom i rasande takt i förhållande till hur jag vanligtvis arbetar. Men allt har ett pris. Mitt kommer i form av indragen fritid och en långsamt stiiiigande stressnivå som nu har lett till att jag fått skjuta upp deadlinen IGEN.

Veckodagar är valuta

Lisa

Känns inte riktigt som jag fått in snitsen med bloggningen. Jag vill liksom vara sådär blasé och världsvan och skriva inlägg lite på samma sätt som när man tar första dagens kopp kaffe – en vardaglig ritual som inger trygghet, en självklar handling utan större ansträngning.