Seriefestivalen 2013 blev den maffigaste hittills.

LisaOkategoriserade

I år lyckades jag med konststycket att genomföra alla planerade programpunkter på festivalen utan problem, men i gengäld misslyckades jag med att köpa mer än två (!!) fansin. Epic fail success.
Bild av Stef Gaines.

Hela den föregående arbetsveckan slukades upp av workshops, så eventuellt var det lite övermäktigt att kicka igång på torsdagen med signering+minivernissage på den skyltutställning som sedan pågick under festivalen (och ända tills tolfte maj). Hursom kom det trevliga människor! Kolla fönsterutställningen på Staffars Serier, Bellmansgatan 26A i Stockholm om ni har vägarna förbi.

På fredagen ledde jag invigningssamtalet  på plattanscenen med Ola Skogäng och Daniel Thollin.

Och på lördagen deltog jag i en sci-fi-panel tillsammans med Maria Fröhlich och Sofia Falkenhem.

Sedan var det dags för ”mina” paneler:

Panel X 2.

Ja, alltså. Under årets SIS hade jag alltså även tagit på mig att styra upp två paneler. Den ena om webbserier, den andra med fokus på seriebranschen. Båda kändes välbesökta och uppmärksammade! Men jösses vad de tog tid i anspråk. Jag ångrar givetvis ingenting.

Nivå: Episk.

Mitt bord i år. Man kunde se fanskapet var man än stod i hörsalen vill jag påstå, och boken sålde enligt utsago inte alls pjåkigt heller. Fick signera en sjuhelsikes massa böcker så fort jag visade nunan där, ni kan gissa hur mycket mitt ego svällde upp (spoiler: hur mycket som helst). Älskar er människor!

Själv hade jag ögonskugga, en sprillans ny affisch (som hade smyginvigts två veckor tidigare på Uppsala Comix) samt en bandagerad synth. Ni vet, man måste ha en bandagerad synth.

Nackdelen med att antingen studsas mellan paneler eller sitta vid bordet var att jag nästan inte hann hälsa på någon. Så, har någon tips på fansin som jag borde införskaffat under SIS tar jag gladeligen emot tips!

Merch. Freebie-bokmärken fanns som en bonus till alla som köpte (eller hade köpt) boken.
Någon slags summering: Jag hade verkligen saknat att stå bakom ett bord och sälja mina serier. Det är fanimej något oslagbart med att ha den sortens direktkontakt med folk, framför allt känslan att det man gör når ut till någon. Att jag kan porträttera larviga skämt, episka slag och sävliga dialoger som sedan når fram till en annan människa. Det är fan det mest episka med att jobba i ett berättande medium, speciellt ett så visuellt utelämnande som serier ändå är.
Själva festivalen? Jag kan erkänna att jag under hela det gångna året varit lite orolig. För oss, för SIS? Oklart. Men inför och efter årets festival är den oron som bortblåst. Det är klart att saker inte kommer att bli som de var. Men de kommer fortfarande att fortsätta, och vi kommer göra nya saker tillsammans. Någon startar ett förlag, någon lägger ner ett förlag. Så länge vi fortsätter vara aktiva behöver det inte vara något negativt i det – så länge vårt gemensamma mål är att komma vidare. Och det tror jag, på sätt och vis, att SIS gjort nu. Förlagen är engagerade, skaparna är engagerade. Vi är ännu inte helt i synk, och vi måste fortfarande lära oss att kommunicera – men vet vad som väntas av oss, och vad vi har att vinna.
Det är helt enkelt, just nu, ett satans privilegium att arbeta med seriescenen i Sverige. Stor kudos till maestron Ola Hellsten och alla underbara Serieteket- och Kulturhusetmedarbetare, samt volontärer. Tack till alla som inte bara vill, utan faktiskt tar saker i egna händer och genomför dem. Det är dessa handlingar som definierar oss som grupp, som konstinriktning och som bransch.
Efter SIS blev det självfallet festival-urladdning och koma. Men jag och Stef fick raskt kvickna till, för ett nytt projekt var redo att sjösättas.
Första avsnittet av poddcasten Mangapatriarkatet spelas in.

Mer info kommer självfallet snart.

Tills vidare har jag börjat nyttja min deltidsplats på Seriestudion i Malmö, försommaren har startat, i kväll blir det after work med seriefolk och jag har så smått börjat skriva manus på allvar.
Oavsett hur det går tänker jag njuta av min nuvarande situation: precis tillräckligt med stålar för att få tillåtelse att vara kreativ, lagom disciplinerad för att orka och rastlös nog att jobba vidare.

Körsbärsblom.

Livet är trevligt.