Medley: Rewind är ute!

På något sätt, mot alla odds, blev det ett sprillans nytt minialbum! Eller, ny-gammalt.

Okej, låt oss spola tillbaka. Tidigt i våras, när Den Hektiska Workshopperioden™ var på väg att ta slut insåg jag att det även var absolut sista chansen att boka utställningsbord på Stockholms internationella Seriefestival. Men tiden var knapp.

Redan förra året, 2022, kände jag starkt att jag ville skapa något inför SIS (Stockholms internationella seriefestival med SPX, reds.anm) men det var verkligen inte läge. Jag hade relativt nyligen dumpats av mitt förlag och var mitt uppe i ett intensiv jobbperiod som inte var över på långa vägar. Behövde landa och tänka ut nästa steg, helt enkelt.

Men i år! Av någon anledning kände jag att om jag inte ger ut något nytt nu så går jag under. Så det fick lov att bli en ny trycksak som jag i slutändan valde att kalla ett ”minialbum” (men jag tar inte illa upp av termen ”fanzin” heller). Problemet som jag stod inför var att SIS skulle äga rum knappt 2 månader senare, och med hänsyn till andra åtaganden var det inte troligt att det skulle gå att producera mer än cirka 10 seriesidor. Det var då det slog mig att jag faktiskt hade två Medley-serienoveller som låg och skräpade, de så kallade sidospåren som tidigare gått i Utopi Magasin.
Dessa sticker ut eftersom de a.) är relativt fristående inom Medleys universum, och b.) är i färg.

Som ni vet älskar jag svartvitt. Tusch och raster är gött. Detta gör att sidospåren är lite knepiga att passa in i det övriga Medley-sammanhanget, både stilmässigt och formmässigt. Men, se: om man sammanför de två kortserierna med ett sprillans nytt sidospår med Axel i huvudrollen och gör detta i färg, då blir det faktiskt något eget.

Så kom Våga inte (glömma mig)* till; Medley-sidospåret där vi åter igen får möta Axel precis efter de dramatiska händelser som vi får blicka tillbaka till under kapitel 4 i Medleyboken. Här är han bara en liten indie(synth)pop-grabbhalva, upplockad från de färska ruinerna av popstaden Etuna.
Men någon finns där för att vägleda honom; någon som vi kanske till och med har sett förut…?

Något gammalt, något nytt, något lånat, något (blå)grönt

Jag klandrar absolut ingen som tänker ”meh, majoriteten av det där har jag läst i Utopi” och skippar <<Rewind, men det var verkligen inte det som hände på SIS. Tvärtom marscherade en imponerande mängd människor rakt upp till bordet och köpte trycksaken utan att blinka. Ni kan inte ana hur glad jag blev exakt varje gång det hände!
För det är läskigt att lägga så mycket jobb och energi på någonting utan att ha en aning om hur det ska tas emot. Jag hade olika scenarion (även ett där ingen skulle vilka köpa alls) men ni överbevisade mig. Det betyder mycket.

Ett nollsummespel

Vad är planen nu, då? Jo, eftersom jag ändå hade tagit mig tiden att skapa en (i min mening) sjukt stilig trycksak, vore det tråkigt om jag gjorde som jag brukar och aldrig gjorde något med dem igen.

Varför då inte testa distribution?

I skrivande stund finns Medley <<Rewind till allas stora glädje att köpa via mina favoritseriebutiker i Gamla stan i Stockholm, nämligen på Comics Heaven och Science Fiction-bokhandeln.
Efter att ha velat och funderat mycket kommer den även att hitta ut till den bredare bokhandeln via Stardist (tidigare Stjärndistribution) och kommer således att kunna köpas hos nätbokhandlarna. Men det handlar om i bästa fall ett nollsummespel, och varje slant som <<Rewind drar in, kommer att återinvesteras i att sprida den vidare.

* Det finns en referens. Det finns alltid en referens.

Sommaren är kort, och den är till för serier

In other news levererades nyss 37 stycken rykande färska bilder till Bonnier Carlsen – detta är anledningen till att inlägget du nu läser blev 1,5 månad försenat. Woops.
I och med detta tänker man kanske att det är dags för lite sommarledigt. Det är väl delvis sant. Men! Sommaren är till för serier. Man läser dem, man ritar dem. Man storybordar och korrar dem, i mitt fall. Det är nu två kapitel kvar att färdigställa på Medleyboken 2 (& Knuckles) och en hel del kvar att göra. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte var supermysigt.

En sak som jag känt mer och mer allteftersom de sociala plattformarna blir sämre, är att jag saknar bloggtiden. Fattar att det är ett otroligt mossigt uttalande, men menar det verkligen. Jag saknar att kunna läsa mina seriekollegors inlägg och kåserier om inget och allt. Om någon av er tar upp bloggandet igen så lovar jag att länka dem här i nån sidospalt eller så.
Tycker helt ärligt vi bara ska ta tillbaka det här mediet, berätta om vår vardag, om serierna vi ritar och läser, analysera brääääänschen eller något helt orelaterat. Jag är på om ni är på. Men fattar om alla sparar det göttigaste till Patron, såklart.
Sen återupplivar vi forumkulturen också! Eller…?

Den första oktober inställer jag mig åter i frilansandets tjänst. Tills dess, hittar ni mig bland serierutorna. Glad sommar!