Det var dags för en förändring. Och eftersom det här uppenbarligen är förändringarnas tid, kunde jag då rakt inte komma på någon bättre timing. Välkommen till Makalösa fröken Medin, här ämnar jag häva ur mig all den kreativa energi ni har törstat efter!
Först och främst kan ju presentera mig. Jag är 25 år gammal, lockig och endast 158 cm lång. Ritar roliga gubbar, och hade tidigare en Livejournal-baserad blogg vid namn She’s throbbing nicely, don’t you think?.
Det borde väl räcka. För nu går vi över till huvudrätten för detta första inlägg:
Varför Utopi Magasin är skitviktigt för serie-Sveriges mångsidighet och framtida överlevnad.
Först och främst, det är klart att jag hypar och i allmänhet talar väl om Utopi – jag är ju med i den! – men utöver den självklara egoboost som det innebär att bli publicerad, finns det fler anledningar. En liknande satsning har trots allt inte gjorts i Sverige sedan 80-talet, ungefär.
Varför är det så himla viktigt med, typ, påhittade historier?
För att allegorier är huvudingrediensen när man snackar konst. Säger jag något rakt uppochned kommer jag att säga det inom en kontext hur jag än gör. Jag tycker inte, åtminstone i teorin, att en fiktionell berättelse borde bli mer ärlig av att du placerar den i en setting som är ’nära till hands’; om du gör en berättelse inspirerad av ditt liv som motorcykelproffs är det en vardagsberättelse från din sida, men någon som aldrig suttit på en motorcykel kommer förmodligen uppleva det mer som en kuliss.
Däremot är det ju sant att saker som finns i vår omgivning är saker vi är vana vid, och ’en dörr är alltid en dörr’; om du däremot byter ut dörren mot en hologramentré eller en såndär fräsig rymdskeppsdörr får du räkna med att tänja på vad folk går med på. Därför är det så jäkla viktigt att vara noggrann när man skriver, ironiskt nog, fiktion.
Men strunt samma. Det som skiner igenom är din berättelse. Och det samma gäller för science fiction, fantasy eller vardagsrealistiska serier.
Skillnaden är att en episk berättelse, då suspension of disbelief applicerats ordentligt, faktiskt kan förflytta läsaren/åskådaren till en annan värld. Det är för mig någonting hisnande, att låta sagan sträcka sig än längre, att engagera publiken så till den grad att de accepterar världens inneboende logik. Och det är en möjlighet som borde möjliggöras för fler.
Och därför känns det lite snopet att det finns så – förhållandevis – få episka serier i Sverige, när vi har ett sådant sprudlande intresse för det fantastiska. Här har mangans intåg gjort sitt, men även på bokfronten har romanerna fått mer och mer övernaturliga ingredienser, vilket inspirerar många kulturutövare.
Dessutom har nördarna faktiskt tagit revansch på senare år, så nu finns ingen skam kvar. Låt dig förföras!