Jo, jag vet. Det blev glest på inläggsfronten igen. Våren är en nyckfull period, vilket i år innebar att saker blev betydligt lugnare än de brukar vara. Så, jag passade på att göra det som står längst fram i arbetsbeskrivningen: rita serier. Och det fick jag göra en stund i alla fall.
Förra året: smockad med olika frilansjobb (rullande uppdrag, Skapande Skola-projekt i tre olika skolor med fler inplanerade, fullt ös).
I år: så illa att jag undrade om jag ens skulle kunna fortsätta med min frilanstillvaro; och detta trots trots flitigt uppvaktande från potentiella kunder (dessvärre med projekt som sedan helt enkelt inte blev av). Man kan bli modstulen för mindre.
Men! Jag har ju en Backup-Plan™ som är designad att sättas i verket om det blir ett glapp i frilansandet; nämligen boken, ”Medley 2”. Jag har till och med undanstoppade pengar för att kunna jobba med den (Tack Längmanska, tack Författarfonden)!
Sagt och gjort, satte jag mig ner och tuschade. Fick ihop en liten mängd sidor och betade samtidigt av löpande deadlines.
… Sedan kom två uppdrag som jag inte kunde tacka nej till, som dessvärre tog lite mer tid än de rent ekonomiskt fick lov att göra. Den sista skickades in så sent som i förra veckan (sedan hölls ett sedan en tid planerat workshopprojekt – så nu är jag tillbaka på banan, om än nätt och jämnt)!
De serierna kommer ni att kunna läsa i två sprillans nya böcker som kommer ut i höst. Tänka sig!
Serieboken (En bok för alla, 2018)
Jag är egentligen inte en av ”författarna” i boken i bestämd mening, men som ni ser på omslagets baksida bidrar jag med en nytecknad liten ”serielektion” för yngre tecknarhungriga läsare. Jag är dessutom med i egen hög person i denna serie, och fick lov att ändra min hårfärg under processens gång (från blått till rosa, som är den kulör som gäller för närvarande). Elin Lucassi är redaktör för boken.
Draw the line (Doob förlag, 2018)
Ouff. Mitt bidrag till denna antologi är en av de jobbigaste serier som jag tecknat. Draw the line är en antologi som vuxit fram ur #Metoo-rörelsen, och serierna behandlar alla överskridna gränser på olika sätt. Min berättelse är fiktionell, men allt har sin grund i verkligheten. Tycker det är asknepigt att prata om serien om jag ska vara ärlig, men boken behövs; så då får man stålsätta sig och göra vad som måste göras.
Lineupen av serieskapare är för övrigt helt fantastisk, så jag är övertygad om att boken kommer att bli det också. Malin Biller och Karin Didring är redaktörer och initiativtagare till projektet.
Hem, nya hem
En grej till hände under våren – jag flyttade! Till Stockholm! Eller, alltså, jag bodde tidigare tekniskt sett i en närliggande kommun inom Storstockholms kollektivtrafiksområde (phew!) vilket kan summeras till söder om söder om söder om söder. Nu har jag flyttat till söder om söder. Som ligger inom Stockholms stad. Alltså, tunnelbana.
Vår nya lägenhet är så himla fin, vi trivs orimligt bra och jag nyper mig mentalt i armen varje dag.
Dessutom! Nu kan jag cykla till ateljén på ca 22-24 minuter, dörr till dörr. Det är stor skillnad från förut.
Ärligt talat – bortsett från att jag uppenbart behöver fler frilansuppdrag (har du något på lut, maila!) – så är saker riktigt, riktigt bra. Nu ska jag ägna min tid åt Medley.
Det är överlag dags att teckna serier, och det är ju det sommaren är till för. ♥
Comments 1
Jag gillar din ”jag-seriefigur” 🙂 Jätte likt dej ju!