Vägen dit var smockad, men i början av sommaren var alla roliga hinder undanröjda; jag hade äntligen nått fram till en punkt som varit efterlängtad sedan länge. Det var dags att skapa serier. Och jag var redo.
Se, precis så fint blev det; hela sommaren har bara varit en städad rak sträcka (som omfattar många veckor!) då jag kunnat arbeta med Boken ™. Gudarna ska veta att sånt inte händer ofta, och det kändes otroligt bra.
Jag fick alltså privilegiet att jobba ostört i några veckor, och hann göra klart kapitel 11 (hårdrockskapitlet, som ännu inte har något namn) inklusive referenstunga bakgrunder, stålstiftstusch, punktraster och hela baletten. Det känns som en milstolpe.
Serier tar, som bekant, tid – och nu hade jag äntligen den tiden.
Sist jag skrev
… Så stod SIS (Stockholms Internationella Seriefestival) 2019 för dörren, jag hade gjort mitt första fansin på 10 år (!!) och var förväntansfull och nervös hur det skulle gå.
Uppdatering: Det gick skitbra. Jag hade gravt underskattat hur många som skulle kunna tänka sig ett fansin, sålde slut lite väl tidigt på söndagen och fick senare göra ett nytryck – eftersom jag glömt att skicka exemplar till Längmanska Kulturfonden – som också sålde slut (med undantag för de exemplar som skall levereras till folk och där jag ännu ej fått tummen ur).
Dessutom kom folk fram och överöste mig med komplimanger, fina varma ord och bedyrade att de gärna väntade på boken, det fick ta den tid det tar (”… Men är det klar snart?! Ingen hets…! Men…!”) och det fick mitt hjärta att svälla. Tack, snälla fina människor. Jag kommer leva länge på detta.
Tiden efter SIS jobbade jag klart med vårens åtaganden, och har sedan dess (slutet av maj) och fram tills nu (slutet av augusti) i princip kunnat ägna mig helhjärtat åt att göra klart ytterligare ett kapitel, följt av en väl tilltagen sommarledighet.
Det är absolut inte – under några omständigheter – synd om mig. ❤️
I skrivande stund mellanlandar jag för första gången sedan början av sommaren i frilansarverkligheten, svarar på mail och styr upp inför hösten och vinterns uppdrag. Men! Den underbara serietecknartillvaron kommer snart göra repris, då jag under två veckor har fått möjlighet att vistas i Grekland enbart för att chilla och rita. Tackar ödmjukast Författarförbundet för det.
Grekland?!
I våras tilldelades jag Svenska Författarförbundets vistelsestipendium i Aten, och om mindre än en vecka bär det av.
Jag kommer delvis att fotografera referensbilder för boken – i synnerhet Kapitel 12 har en del miljöer inspirerade av Akropolis – delvis renteckna, skriva och jobba lite på boken i största allmänhet. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag hade en rigid arbetsplan; är man i Aten för första gången i livet så är man, och jag planerar att ta resan lite som den kommer. Så tacksam över att ha fått möjligheten, som tecknare har man oftast oberäkneliga inkomster vilket kan innebära att man inte alltid har råd att resa. Därför känns det här extra fint.
Rivstart på hösten
På grund av resan, kommer jag halvt om halvt att sätta andra åtaganden på paus. Jag kommer fortfarande att svara på mail (eventuellt med viss fördröjning), men frilansuppdrag kommer att få vänta tills efter hemkomst. Det ser ut att bli en ganska händelserik höst, men det tar vi när vi kommer till det.
Hade egentligen tänkt åka på Bok- och Biblioteksmässan i år eftersom jag illustrerat två stycken barnböcker (Älgpojken del 1 och del 2) under året, men eftersom jag inte ser ut att ha några programpunkter – däremot påträngande deadlines – får jag lov att skippa denna gång.
Ska försöka bli bättre på att uppdatera. Visst, jag säger det hela tiden, men det vore roligt med ett inlägg som handlade om serieskaparprocess eller något liknande istället för mastiga ”Detta har hänt”-inlägg. Kanske blir det bättring på den fronten framöver? Vem vet!