Det har nu gått en månad sedan förra inlägget. Jag har installerat mig på nya ateljén, tuschat nån seriesida och gjort två frilanstecknarjobb… ooooch sedan så kom workshop-mars, i full kraft.
Det här är en rätt så annorlunda månad, jobbmässigt, eftersom den gått ut på att besöka två skolor och hålla workshops för sammanlagt ungefär 250 barn. Jag är nu halvvägs igenom serieprojektet på skola nummer två, vilket är kul och utmanande, men gör det svårt att även få tid för mitt eget serietecknande. Schemat har varit spikat länge – och jag har varit medveten om att det förmodligen skulle bli precis så här – men det känns ändå lite skumt att byta ut alla rutiner, även om det är tillfälligt.
Back to basics
Whiteboard-instruktioner för årskurs 4.
Jag har bra självförtroende när det gäller att hålla workshops. Brukar inte ta upp det särskilt ofta på bloggen, men att åka ut och lära ut grunderna i teckning är ett utmärkt avbrott från att sitta klistrad vid Cintiqen/ritbordet och ger en nya perspektiv på kuppen.
En kul bieffekt är också att man inte kan tillåta sig små nedlåtande kommentarer om sitt eget skapande efter en sådan vecka, för då kommer min inre workshopledar-Lisa och säger, med peppig röst; ”Men varför funkar inte bilden? Vad är du inte nöjd med, och hur löser vi det?”.
Det finns inget utrymme för defaitistisk ”buhu, jag kan inte”-mentalitet helt enkelt. Både skitstörigt och konstruktivt. ❤️
Av surdeg skall du åter bli
Även: surdegsbröd
Eftersom jag håller workshops en bra bit från både hem och ateljé, kan jag inte åka till ateljén efteråt utan att all tid försvinner. Jobba hemifrån någon timme på eftermiddagen, blir lösningen. Men, om man ändå sitter i köket med sin laptop och bokför/uppdaterar hemsida/planerar projekt/slösurfar så kan man lika gärna skapa något i bakgrunden, eller hur?
Sagt och gjort, förra helgen under en långpromenad promenerade vi förbi ett litet bageri i Fruängen. Jag noterade deras fina surdegslimpor och frågade om jag inte skulle kunna få köpa en liten kopp av deras surdeg; istället fick jag helt sonika en takeaway-mugg med härlig bubblande surdeg som jag kunde bära hem och har under veckan bakat några bröd av varierande fluffighet och textur.
Sist jag höll på och bakade surdeg var under tiden jag växelbodde hos Björn i Malmö och jobbade på Egmont, så mycket hade jag glömt bort och fick lära om. Men det är så trevligt att dona med och känslan när brödet blir bra är toppen, så jag ska definitivt försöka börja göra det regelbundet igen.
Åh!! Slutligen, jag visade ju aldrig några bilder från den nya lokalen, den som jag inte sett på två veckor nu.
Den nya arbetsplatsen
Den nya ateljén. Nu med TVÅ arbetsplatser!
Jo, jag vet, jag vet.
Två arbetsplatser, fröken Medin? Really?
Ståbord med datorhörna…
Okej, okej, men det finns en förklaring. Förra lokalen var något bredare och grundare. Där hade jag hela min arbetsplats samlad på ett ställe, med datorbordet bredvid fönstret (för att slippa solstrålar i skärmen, t.ex.) och biblioteks-/klippa-klistra-hörnan framför fönstret. Den nya lokalen är större, och framför allt är den djupare – men eftersom vi nu har egen ingång samt ett fikarum, så är rummet mindre brett.
Jag vill helst inte att datorhörnan ska stå i direkt solljus, däremot älskar jag att ha tillgång till solljus; lösningen blev att jag helt enkelt har två arbetsplatser nu (förstår ni hur mycket jag diggar mina fina studiokamrater?!).
Biblioteket. Eller, klippa-klistra-klottra-skrivarhörnan.
Jag har hunnit jobba en del i nya lokalen, och hittills har det ändå känts bra. Det är absolut ett problem att restiden typ fördubblades (!) men att få arbetsro är värt mer i min bok, och Bagis är ett mysigt område. När jag återvänder dit om ett par veckor (ska förvisso in en dag nästa vecka, och ett par dagar veckan därefter…) för att fortsätta med Medleys bok 2, så kommer våren – även om det verkligen känns som vår, redan nu – dessutom att vara ett obestridligt faktum. Då kan jag se fram emot att promenera till och från direktbussen som stannar till i Skarpnäck.
Men det är då, det. Nu ska det skrivas faktura, bokföras kostnader, och kanske jag även tar en titt på den där stipendieansökan som ska in nästa vecka? Vem vet! Men sådant tillhör också ett glamoröst serietecknarliv.