Nä, jag fixade inte någon massiv genomgång av året som gick. Det var ett bra år, jag hade många roliga och varierade uppdrag – men skrapade ihop en ynklig mängd seriesidor för egen del. Och så kan vi inte ha det.
Överlag så fanns faktiskt en nyårsambition att blogga oftare under det gångna året. En ambition, som ni nog märkte, resulterade i… fyra inlägg. Ouch!
Det var inte direkt brist på saker att berätta, heller.
Exempelvis; när vår grymma utställning ”Det började på SPX – 9 serietecknare ställer ut” på Galleri Riddaren i Gamla Stan framgångsrikt hade avslutats (och jag hade sålt ett litet gäng taveltryck i begränsad upplaga, yay!) var min tanke: ”Det här blir kul att berätta om på bloggen!”
Så här fint hade vi ordnat det på Galleri Riddaren i Gamla Stan.
OCH! När jag i augusti sålde en originalsida från Medley, kapitel 8 till den permanenta delen av Bergrummets serie- och leksaksmuseum, så kände jag mig nöjd och mallig och tänkte att ”Men det HÄR ska jag allt blogga om! Vad kul det ska bli.”
I mitten av den moderna serieutställningsdelen – tadaah! – där ser man en originalseriesida ur ”Medlley, vol. 1 – En ny våg”.
Hösten kom och jag hade jobb på Comic Con, föreläste om seriebranschen på bibliotek och grundskola, gick på dramaturgikurs med BULT, hade roliga tecknaruppdrag…
Mitt schema under Comic Con.
… Gjorde det mest avancerade (OCH det dyraste…!) julkortet hittills på rekordkort tid …
… och hur mycket skrev jag om detta på bloggen?
Inte ett ord.
Och, visst. Det är inget bloggtvång.
Faktum är att många skulle säga att det är lite, tja, ute att textblogga. Men för mig utgör det en trygghet att hålla igång en liten dagbok, så det känns lite trist att inte ha skrivit om de här sakerna när de faktiskt var aktuella; när jag var uppe i dem.
Som en motpol till detta – vad händer nu, i Januari 2018, Lisa Medin?
Under årets första månad har jag haft lagom mycket att göra. Jag har mailat med potentiella kunder, spikat workshops och skickat offerter. Jag har sökt ett roligt jobb (det händer inte ofta!) och skickat iväg stipendieansökningar. Och så har jag stålstifttuschat litegrann.
Den största grejen har ändå varit att storyboarda om de första 40 sidorna (!) på boken, samt skickat in rasket och haft det första mötet med Sofia Olsson – den sprillans nya redaktören på Galago.
Det går inte helt att klä i ord hur spännande jag tycker det ska bli med Sofia vid rodret; det känns som en energiinjektion och som att få ta del av något helt nytt. Då är jag ändå enormt imponerad av hur Mats Jonsson och Johannes Klenell lyckades lyfta Galago till vad det är idag, och ser fram emot att följa förlaget vidare.
På detta ämne …
Något som det börjar bli dags för nu, är att släppa den där texten jag skrev om min förlagsresa med fokus på Kolik – som lade ner i slutet av 2017 – och Utopi Magasin.
Jag har hållit på den texten då det var (och ännu är, i viss mån) oklart om tidningen skulle fortsätta under Apart Förlags flagg, men eftersom ämnet känns mer aktuellt nu samtidigt som jag inte vill att Kolik ska glömmas bort, känner jag att texten, reviderad, har en annan slags relevans idag. Håll utkik.