Sitter på bussen på väg från Otecknad. Jag har gjort lite saker, äntligen. Yay, go me!
Som ni ser.
När jag sa att jag inte gjorde ett jota på två veckor menade jag det verkligen.
Eller, rättelse: en vecka före resan slängde jag alla åtaganden, sociala såväl som jobbmässiga åt helskotta. Istället fokuserade jag mig på städning och andra förberedelser inför att fly fältet.
Detta innebär att jag verkligen inte jobbat efter vare sig originalplaneringen eller efter någon påklistrad (och definitivt panikartad) postplanering.
Allt som spelar roll nu är att jobba jättejättemycket och bara GÖRA. Sitta länge varje dag, helt enkelt, istället för lagom mycket varje dag. Hade jag kopplat det tidigare – att mängden färdigt material faktiskt har en direkt koppling till mängden arbete, tid, som läggs ner på ett projekt – då hade det här inte varit en deal. Vilket det självfallet ändå blir.
Och tills jag bankat in den läxan får jag sitta och krafsa i min skamvrå.
– Inlägget publicerades med hjälp av BlogPress via iPhone