In med det nya

LisaNyårskrönika Leave a Comment

Skulle ju gjort ett rejält julinlägg, åtföljt av ett nyårsinlägg. Vi betar av båda två på en gång, istället! 

Året blev så himla knasigt tajmat. Hade nästan NOLL inkomster i början av året vilket var jobbigt och rejält deppigt. Kämpade på med grejor som antingen inte gick nånvart eller som skulle bli aktuella först senare. Så, några månader in, började det rassla in uppdrag (som sedan blev fler och fler!).
I slutändan blev detta år, 2018, det året då jag dragit in mer stålar i min lilla verksamhet än något annat år. Samtidigt har jag verkligen inte fått mycket tecknat på Medley alls, och nu börjar det här mönstret bli ganska tydligt.

OM jag ska lyckas göra den där boken som är det jag vill göra, så måste en eller fler av dessa saker inträffa:

  1. Tacka NEJ till jobb under en period, och istället betala mig själv (med buffertpengarna som är undanstoppade för exakt detta ändamål) för att rita på boken.
  2. Få mer betalt, bli en effektivare frilansare, lägga den frilagda tiden (= all övrig tid) på boken, och bara på boken.
  3. Få ett fett stipendium. Men ärligt, ett stipendium löser inte alla problem. Det gör dem bara marginellt lättare att hantera under en period.

Så, nr 3 kan vi plocka bort direkt, det är bara så mycket man kan göra för att det ska hända. Vi gör alla så gott vi kan, och det översätts liksom inte till något slags berättigande vad gäller stipendier och stöd.
Istället, låt oss fokusera på huvuddilemmat, och det som jag i slutändan måste lösa: att ha råd att leva samtidigt som jag ritar. Att rita/skriva/föreläsa åt andra är ändå det som jag gör bäst, vilket har som resultat – precis som det ofta blir när man gör något annat för brödfödan – att energin och tiden att skapa egna grejor inte riiiiktigt räcker till.

Jag har de facto gjort oerhört lite på Medley, bok 2 sedan september. Och det har att göra med att en rad roliga och (för mig) givande uppdrag tagit upp den tiden. Men ey, när det lossnar, då lossnar det rejält.

Utan större fanfar, ett urval:

Saker jag gjort under 2018 istället för Medley

Deltagit i två serieantologier

Serieboken (En bok för alla) och Draw the Line (Doob förlag).

Båda de här serierna gjordes i början av året då jag hade det som kärvast ekonomiskt såväl som psykiskt. Det var helt enkelt en körig period, det kom inga uppdrag (de som kom, skulle ge utdelning först senare) och jag tvivlade på min förmåga.
Men se! Vid en senare genomläsning av mina bidrag – när böckerna kom ut under sensommaren/hösten – kände jag mig trots allt mycket, mycket stolt.

Uppslag från Serieboken (En bok för alla, 2018) med min serie ”Lär dig teckna en seriefigur!”.

Jag lade ner mycket tid på kortserien till Draw the line (på 11 sidor) samtidigt som jag kände att jag egentligen ”borde” letat fler uppdrag eller ritat på boken, vilket ledde till massivt dåligt samvete. I backspegeln är jag ändå glad att jag gjorde serien på just det sättet; boken har fått superfina omdömen och min serie, Boss Lady, har lyfts fram i ett flertal recensioner, vilket känts så otroligt bra. Är stolt över att vara med, och redaktörerna Malin Biller och Karin Didring har varit fantastiska.
Dessutom har sidor ur boken tryckts upp i storformat för flera utställningar runtom i landet – och även, lite oväntat, besökt en seriefestival på Mallorca!

Draw the Line-utställningen på Mallorca. Bild av Sofia Olsson!

Workshops galore

Om året började lite skakigt, så kom det ikapp med råge längre fram. Jag blir alltid lika glad när nya uppdragsgivare hittar mig!
Under året har jag besökt många orter med varierande upplägg, huvudsakligen (men inte bara) för åldrarna 10-15 år. Hoppas det håller i sig under 2019. ❤️

Redo för workshop.

Storyboard till reklamfilm

Många av er vet att jag älskar julen (HUR MYCKET? Mer om det längre ner). Därför blev jag eld och lågor när Lucky Punk frågade om jag kunde göra en storyboard för ”Jul på Liseberg”.
Oj oj. Om jag kan.

 

Och såhär blev den färdiga reklamfilmen:

Börjat rita på en barnbok

Den spännande berättelsen om stenåldersgrabben Vind och hans kamp för att hinna få tag på läkebladen han behöver för att rädda sin mormor – författad av Cecilia Sundh – kommer ni att kunna läsa maj 2019, men den går redan nu att bevaka. Första boken heter ”Innan månen går upp” och dess uppföljare (vars namn är en hemlis!) är redan nu på G, och om allt går enligt planen så finns båda böckerna tillgängliga lagom till bokmässan nästa år.
Det är första gången jag illustrerar en barnbok, och när Hegas kom med förfrågan så var det Cecilias manus som fångade mig. Inlageillustrationerna ska bli klara nu under januari, är planen.
Jag hoppas att ni också ska tycka om boken!

Omslaget till Älgpojken: Innan månen går upp (Cecilia Sundh, Hegas, 2019)

Gjort ett julkort som blev en julkalender

Det här är knappast en överraskning för de av er som följt mig ett tag. Jag älskar julkalendrar och det har varit en dröm för mig, ganska länge, att göra en helt egen. Så, i år, så föreslog min trycksnubbe Håkan på TMG Tabergs att vi skulle göra en. Jag har tidigare bara fått nej när jag bett om julkalender-offerter från olika tryckerier, men Håkan är magisk – så nu äntligen, blev det av.

Denna gång skickades bara ett begränsat antal á 200 stycken ut, och då främst till kunder, kollegor och familj. Det var något av ett vågspel, eftersom en kalender kräver en slags motprestation/interaktion av mottagaren för att kunna upplevas i sin helhet. Responsen jag fått har emellertid varit överväldigande positiv, vilket gör mig alldeles varm i hjärtat. ❤️
Så kalender – roligt, tidskrävande och jag blev utan tvekan sugen på att göra en igen. Under vilka former återstår att se!

Och vidare?

Redan nu, i slutet av 2018, så går jag in i det nya året med bättre framtidsutsikter än jag hade tidigare. Jag har flera jobb inbokade som är roliga, avgränsade i tid, och möjliggör flera månaders eget arbete. Det är – hur man än vänder och vrider på det – förbaskat bra grundförutsättningar. Men det räcker såklart inte.
Om jag når en kritisk massa, och det sedan kommer ännu mera uppdrag, så måste jag ta ställning till hur jag går till väga för att också få loss tiden att jobba med Medley. För ett uppdrag kan bli flera uppdrag, och att tacka nej är riskabelt – speciellt eftersom det här är min enda inkomst. Hittills har det gått bättre och bättre, men man ska aldrig ta någonting för givet.

Å andra sidan: varför gör jag detta, om inte för att få teckna mina serier?

Sonic Mania Plus var HELT KLART en av de bättre sakerna 2018.

Nyårsambitioner?

Klyschor först: jag ska försöka komma i form, så att jag orkar mer. Det är lätt hänt när man jobbar stillasittande (eller i mitt fall, -stående) och för sig själv, att man inte rör på sig tillräckligt. 2018 var jag ganska duktig eftersom vi flyttade till en ny lägenhet med bra promenadsträckor – vilket också ledde till att jag cyklade till ateljén under hela sommaren – men under vintern blev det lite för bekvämt med alla väldragna busssträckor. Inte mer! Nu har jag äntligen skaffat gymkort. Här skall byggas muskler.

I största allmänhet: Jag ska se mer film, teater, läsa romaner, serieböcker, tja – mer kultur överlag. För jag tror att det är bra. Mindre mobilskärm, mer fortbildning.

Tacka nej: Jag vill oftast gärna göra allt, för att prova om jag kan. MEN – bland kanske det kan vara helt okej att steppa ner, lita på att någon annan också har förmågan. Har tagit på mig en massa i år (inget som jag skrivit om här på bloggen, men dock) som tärt på mig mer än det borde. Och då kan det vara dags att tagga ner – så att vi orkar göra mer, tillsammans.

Kanske viktigast av allt: Ska försöka, nej, jag ska lyckas balansera jobb och Medley. Få in fler uppdrag som ger rimligt pröjs, schemalägga arbete med boken och riva av några milstolpar.

 

Blir det bra? Bra.

Klara, färdiga, 2019!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *