Tecknare behöver hobbies

Återkommande har jag kommit på mig med att utlova mer chill inlägg här på bloggen. Sedan går ett halvår, och så har det hänt en massa, och så slutar det med att man ändå gör ett inlägg beståendes av blygskryt. Så – med avsikten att förekomma en sådan utveckling kommer här ett helt prestigelöst inlägg om vikten att göra andra saker än att jobba. Vad sägs om en hobby?

Det låter helt självklart för de allra flesta, det här att vi behöver fritid för att kunna koppla av och inte bara tänka på jobbet. Men för tecknare så blir det ofta knivigare eftersom vi generellt, trots allt, tycker om att teckna. Det kan ju i sig bli en slags press, att man ska teckna för att vara produktiv, men också för att man måste tycka om det så himla mycket.
Men vet ni? Ibland är det mycket mer effektivt för skapandet att ägna sig åt andra saker än att just rita. För om man alltid förknippar varje stund där man inte jobbar som icke-produktiv, då är det hyfsat stor risk att vi glömmer bort hur man kopplar av.

Här kommer en lista på saker jag ägnar mig åt – eller har ägnat mig åt, eller gjort i perioder – istället för att bara vara tecknare. Detta för att i längden faktiskt hålla ihop i den här yrkesrollen.

Listan är i ingen särskild rangordning, bara saker som känns balanserande för just mig.

Måla och/eller stämpla naglarna

Det här är något som jag fick för mig att börja med eftersom jag har en tendens att pilla och bita på mina små papperstunna naglar (vilket är allt annat än nyttigt och charmigt…).
Jag lade snabbt märke till att jag rent praktiskt inte kunde använda händerna till något annat när jag väl hade fixat upp naglarna vilket tvingade mig att chilla – samt att nämnda naglar blev starkare och finare.

Sakta men säkert kom jag att se fram emot mina små stunder med stämpelbrickorna. Vilka färger skall jag kombinera härnäst? Kan jag kanske sammanfoga två motiv? Och vilken dokumentär ska jag ha på i bakgrunden medan färgen torkar?

Numer har jag nästan aldrig orken att göra en hel stämpelmanikyr längre, men det känns tryggt att ha alla motiven redo nästa gång jag behöver tagga ner. Att måla naglarna är trevligt det med – och kräver inte lika mycket pill och kunskap.

Baka surdeg (eller med jäst, vem är jag liksom)

För ungefär 10 år sedan fick jag en surdeg – inklusive noggranna instruktioner om hur den skulle hanteras – av en god vän. Den ledde till en ~i perioder~ intensiv besatthet av Det Perfekta Surdegsbrödet ™, en passionerad kärleksrelation som brukar hålla tills jag råkar reducera surdegen till något onämnbart och glömmer bort det hela, och poff har några år har passerat. Sedan återupptäcker jag det underbara, och så är det igång igen.

Skulle tippa att besattheten återkommer med ungefär fyra till sex års mellanrum. Just nu håller jag på att lista ut – ännu en gång – hur jag behåller de stora bubblorna och elasticiteten i brödet. Under ett av mina brödskov skrev jag ner en detaljerad guide till vänner och släkt. Den är jag tacksam för att ha nu.

Träna

Jo, jag vet. ”Men är det kul?”

Det är mer än så, det är oumbärligt. Och visst, det kan vara så sjukt avtändande att träffa på en närmast religiöst insnöad hurtbulle. Men faktum är att jag är en mycket tröttare, segare och mindre fokuserad tecknare utan träningen.
Jag mår helt enkelt bra av att träna. Man kan ha dåligt samvete (mot vem? eller vad?) när det inte blir av, men det jag vet, är att exakt alla äldre tecknare hade rätt när de sa att man måste hålla igång om man ska jobba med det här.

Jag har inte en träningshobby direkt, men det är några saker som min kropp tycker om att jag gör. Delvis är det generell konditionsträning, det brukar jag kunna riva av på gymmet om jag inte tar en springtur. Och då skall alla ha riktigt klart för sig att jag är den långsammaste löparen i hela Stockholm. Kanske världen. Men! Jag mår så himla bra när jag sprungit.

Sedan fick jag med mig ett antal övningar med hantlar och tyngder för axlar och rygg från sjukgymnasten eftersom jag begåvats med överrörlighet. Så inte nog med att jag sover som ett barn, jag har en rygg som en grekisk gud (eller som en Jojo-figur).

Skojar. Men kroppen och hjärnan känns smidiga, och det är på riktigt.

Tevespel

Är det nån som hört att jag gillar igelkotten Sonic? SEGA i allmänhet faktiskt, om någon nu skulle missat norra Europas sämst bevarade hemlighet.

Utöver att vara nån slags selektiv retrospelssamlare som går igång på vilka inställningar som gör att OSSC-upscalern skickar ut bäst signal till TV’n eller att få ett 25 år gammalt DLC att köra på mitt Dreamcast-VMU, gillar jag att koppla av med lite olika spel, varav åtskilliga faktiskt är från detta årtionde.
… Bara man får springa snabbt, flyga genom luften, bygga en nöjespark, uppfostra en dotter, peka och klicka sig igenom ett mysterium, eller button-masha sig igenom en hord av gangstrar.

Skaffade nyligen en Steam Deck OLED faktiskt! Sedan proppade jag den i och för sig ögonblickligen full med huvudsakligen SEGA-titlar från 90-talet. Oops.

Handla/städa/tvätta

INGEN HAR DETTA SOM HOBBY

Nä, det kanske är en överdrift. Men jag blir lugn i sinnet av att ta mig tiden att fixa upp i mitt lilla hem. Vika tvätt, laga mat, sortera och hålla efter. Ibland blir det liggande jättelänge, ibland får jag ett ryck och dammtorkar, syr i en knapp eller lagar en gammal t-shirt. Ibland måste man också bara dammsuga för att familjen kommer på besök, det är ju astråkigt men skulle ju ljuga om jag sa att det inte kändes bra efter att det är gjort.
Och så får man lyssna på en intressant podcast medan man jobbar. Så det kvalar in.

Läsa serier (och textböcker för all del)

”Men du jobbar ju med serier?! Är inte det jobb?”

Ja och nej. Det stämmer att man bör läsa serier om man jobbar med serier (don’t @ me, jag har inte skapat reglerna) men det är också en underbar, unik konstform och om du inte nöjesläser serier idag har du en underbar värld framför dig.

Givetvis är all läsning potentiellt ljuvlig men serier kan ge någonting som andra konstformer helt enkelt inte kirrar. Till skillnad från film, dess närmsta kusin, är du inte en lika passiv betraktare. Du styr tempo och hur du tar in scenerna, din tolkning av bildvärlden är central. Det är ett ögonblick mellan serietecknaren och dig.

Om du inte vet var du ska börja: kolla in ditt lokala bibliotek. Bor du i Stockholm har du Sveriges första och främsta bibliotek dedikerat till tecknade serier (mitt i smeten, vid Sergels torg) till din tjänst. Alltid värt ett besök!
Sen, om man är sugen på att plocka upp nåt särskilt till sin samling ska man alltid stötta seriehandlarna, men det har ni koll på redan.

Odla

Denna är helt ny på listan, i enlighet med mitt förra inlägg. I våras fick vi tillträde, efter flera års köande, till vår egen lilla odlingslott. Inte så liten heller, den utgörs av en orimligt stor yta och är ett monster av begynnande katastrofer och möjligheter och jag älskar att hänga där.

Grejen är ju då att jag inte kan någonting om odling. Jag är helt grön (avsiktlig ordvits) på detta.

Men, nån gång några år efter 30 började jag känna att jag behövde stoppa händerna i jorden. I perioder har det nästan varit ett fysiskt behov, men oftast har det mest dykt upp som en en teoretisk föreställning.
Nu är lotten dock verklighet med allt var det innebär. Hittills har vi skördat några kilo potatis, pergolans golv är murket och måste bytas ut, solrosorna börjar bli riktigt mäktiga, rådjuren äter upp rosenknopparna, jäklar vad mycket kirskål och hur snabbt kan en gräsmatta växa?!

Samtidigt; jag är så pepp. Jag ska skapa en fin oas och odla så satans mycket fina blommor och och grönsaker, plantera buskar och kanske ett träd? Vi får se. ❤️

Okej. Men hur vet man att man kopplar av och inte bara prokrastinerar?

Här ska ni få ett lifehack: det spelar faktiskt ingen större roll. Vet ni vad som spelar roll? Saker som verkar helt meningslösa.

För flera år sedan, när jag bröt ihop under min första rejäla depression, så gick jag till en helt otrolig psykolog i Malmö. Hon byggde varsamt och noggrant upp mig igen och gav mig verktyg som jag använder fortfarande, än idag.
Men en av de viktigaste sakerna hon gav mig, var tillåtelse att prokrastinera. Hon sa helt enkelt att alla de här små mikropauserna när man måste läsa bloggar (ja, det var länge sedan…), ”kolla upp en sak”, läsa en seriebok, städa badrummet etc, det kan vara okej: det är en del av processen. För att arbetet man utför skall räknas, så måste inte jobba oavbrutet i flera timmar med bara en sak. Blir resultatet då 20 minuter arbete, 5 minuter prokrastinering, 20 minuter arbete, 10 minuter prokrastinering … då är det okej.

Visst, äter det upp hela dagen är det kanske ett större problem, men bara tillåtelsen att jag fick gå utanför mallen var i sanning ett lifehack för mig. Att tillåta sig de stunderna möjliggjorde för mig att inte längre vara rakt av rädd för arbetet. Jag kunde till och med bryta av och återgå utan att fastna i ett hål.

Du behöver vara ledig

Givetvis funkar detta inte för alla, och det funkar bara om man också faktiskt ger sig själv ledighet. Alltså, verkligen behandlar sitt tecknarjobb som ett jobb. Gå hem i slutet av dagen.
Visst, det händer emellanåt att jag sätter mig och digitaltuschar på kvällen i soffan (det känns ju bra och jag vill ju göra nåt fint!). Trots detta – generellt försöker jag lämna jobbet i ateljén och vara ledig på kvällar och helger, något som jag förstår att många tecknare kämpar med att göra. Folk har olika omständigheter.
Jag menar mest att när en uppdragsgivare frågar om tidsåtgången, då skall fritiden ha sitt utrymme i den uträkningen.

Din tid är viktig. Den är dyrbar.

Givetvis är sakerna jag tagit upp här inte för alla. Jag har gott om vänner med andra tekniker som funkar för dem, som behöver andra sätt att hantera fokus och tidsåtgång. Men poängen är att det är rimligt att bli uttråkad, det är okej att inte vara en maskin. (Vissa saker tar också tid, de är kämpiga just för att man inte tränat så mycket på dem. De är ju svåra! Och kanske läskiga!)
Jag hade många sådana problemområden som yngre, som jag inte har lika mycket problem med längre – helt enkelt eftersom jag exponerats mer för dem. Att lära mig mer om hur jag ska hantera de där sakerna som brukade vara så omöjliga, det gav en sådan boost till mitt självförtroende att jag ännu, till denna dag, inte återhämtat mig.

Jag tror typ att jag kan göra nästan vad som helst. Eller, nästan.

Om jag får vila lite först.