Det har nu gått en månad sedan förra inlägget. Jag har installerat mig på nya ateljén, tuschat nån seriesida och gjort två frilanstecknarjobb… ooooch sedan så kom workshop-mars, i full kraft.
Fri men ändå bunden till en öppen famn
Sedan jag började på Serietecknarskolan i Hofors som äppelkindad 20-åring, så har jag i princip alltid haft ateljéplats. Det känns viktigt på något sätt, att fokusera på arbetet när man är på jobbet, för att sedan vara ledig när dagens arbete är klart.
Den andra bokens första milstolpe
Det har äntligen, äntligen skett ett genombrott i processen med bok 2. Nämligen: den finns. I en ofullständig – men ändå en första, skakig – form.
Appar för goda vanor & självbevarelsedrift
Den största utmaningen i mitt (och många andras) professionella – såväl som privata – liv, är att förebygga och försöka lära av misstag. Ta sig framåt. Och då och då behöver en hjälp på traven.
Vad är en seriebok värd?
I det här inlägget tänkte jag gå igenom något som alla serieskapare – ja, alla kulturutövare – måste förhålla sig till, men som vi inte ofta pratar om. Hur man egentligen sätter mat på bordet och hur man får det att gå runt.
Att skriva är att bygga
Nej. Jag ÄR faktiskt notoriskt kass på att uppdatera sommartid. Nu när det börjar bli mörkt tidigare om kvällarna och alla panikartat försöker få ut det sista ur de varma dagarna har det blivit lättare att installera mig på ateljén igen.