Den andra bokens första milstolpe

Det har äntligen, äntligen skett ett genombrott i processen med bok 2.
Nämligen: den finns. I en ofullständig – men ändå en första, skakig – form.

Jag har pratat om det här många gånger tidigare, i denna och även i min förra blogg. Bildmanuset (eller tumnaglarna, storyboarden) är precis vad det låter som – manus i bildform. Förutom att vara superanvändbart, är det ofta första gången som en serie tecknas ner i sin tilltänkta form; första gången den kan läsas som just en serie. Och en seriesida som ser illa ut när den ritas upp som en liten, kladdig skiss blir inte bättre när den senare ritas upp i full storlek ”på riktigt”. Det måste vara läsbart i sin allra enklaste form (eller, det är i alla fall min filosofi) för att funka alls.

Så här kan ett bildmanus-uppslag se ut. Bland annat. OBS – work-in-progress! Allt är förgängligt osv.

Med tanke på hur många gånger jag fått gå tillbaka och skriva om den story som Medley 2:s bildmanus ändå baseras på, kanske det inte är så underligt att det tagit sådan tid att komma till den här punkten. Men boken finns nu (PHEW) i en version beståendes delvis av kladdiga streckgubbesidor, delvis av mer omsorgsfulla skisser med ett par färdiga sidor insprängda. Den är läsbar, men den är också i det stadiet där den kan tas isär, scener kan ändras eller tas bort, och saker kan läggas till. Och det är en bra sak.

Testläsare!

Det här är också första gången jag låtit en testläsargrupp i processen och tycka till om storyupplägg och bildmanus. Visst, det har hänt att jag bett om feedback på kortare serier när sidorna väl finns upptecknade i blyerts (och jag hade bästa Sara Bergmark Elfgren till hjälp när Bok 1 skulle snurras ihop), men det här är en hel bok på 210 sidor (vilket utmanar Medley 1 i sidantal)!
Nästan alla sidoberättelser för figurerna har skurits bort, vilket tyvärr innebär att min kära förbisedda Löjtnant Johann Troppo har cirka tre repliker och dyker upp i en (1!!) scen. Det stör mig, men inte lika mycket som tanken att ha gjort en uppsvälld bok som aldrig blir klar.

Så nu sitter jag alltså på nålar och inväntar testläsarnas kommenarer. Hoppas i ärlighetens namn att de hittar någon STOR grej som jag måste ändra på, kanske ett gapande hål i storyn, en figurs katastrofala placering eller motivation – eller, att en eller två scener försvinner, av nödvändighet. Samtidigt hoppas jag att de ska tycka att boken flödar på bra, är rolig och FUNKAR. Svårt det där.

Lite mer rentecknat.

De som läst bok 1 har förmodligen också en egen headcanon (= föreställning om hur det egentligen är) gällande figurernas omständigheter eller vart storyn skall ta oss härnäst. Det är i princip omöjligt att göra alla till lags, men jag vill ändå hävda att Bok 2 är 30% mer spännande och i alla fall 15-20% roligare (lovar att bättra på det sistnämnda i renteckningen).
En viktig figur gör sin entré, äntligen – en som flera läsare redan har stiftat bekantskap med i en annan form. Är rätt så nervös över att ingen ska gilla vederbörande (eller, JÄTTEJÄTTE-nervös). Men jag har goda förhoppningar!

Det blir (bland annat):

• Lite naket
• Lite överdådig dramatik
• Ångest
• Musikvåld
• Ordvitsar & referenshumor
• Medley-lore i drivor
• … och mustascher.

Teknikens under

Just ja. Två tredjedelar genom bildmanusarbetet skaffade jag en iPad Pro (ni vet, en surfplatta som även är en ritplatta med tryckkänslig penna). Först slarvade jag när jag använde mig av den, för att senare inse hur kul det var att rita mer detaljerade bildmanus. Det tog dessvärre ett tag att komma in i det, och kvaliteten mellan sidorna varierar därför kraftigt. I slutet såg det riktigt fränt ut!
Här är en liten film som visar hur vissa sidor fick en mer kärleksfull behandling (skapad i appen Procreate):

Nu är det cirka 1-1,5 vecka tills jag kan sätta tänderna i boken igen. Har använt avgiftningsperioden till att göra frilansjobb, men även till att börja styra upp trilogins upplösning i Medley 3. Det finns gott om utmaningar kvar att lösa, kan jag avslöja. ❤️