Det senaste halvåret har jag, som man säger, ”levt drömmen” – vilket i mitt fall betyder att jag tackat nej till så gott som allt frilansjobb och enbart ägnat mig åt att jobba på mitt eget. Det har känts riktigt bra. Lite för bra, nästan.
Jo, jag vet. Tanken var (så som den alltid är) att man kanske skulle lägga upp en massa skojigt ”behind the scenes”-material, inlägg om Processen™ och dela med mig av hur denna episka berättelse växer fram.
Men vet ni? Det må vara göttigt och tillfredställande, men det är framför allt tidskrävande att rita serier. Jag kan göra vissa moment hyfsat snabbt, andra tar sin tid, men inget är ju klart förrän allt är klart. Att kasta ut smakprov eller teasers känns helt enkelt lite oärligt när jag inte ens vet när och i vilken form ni kommer att kunna läsa den i slutändan.
Med andra ord: Boken är, i detta nu, bara min.
Vanligtvis brukar jag i årets första inlägg passa på att vara lite nostalgisk och reflekterande över året som gått, för att sedan gaska upp mig och se framåt. Mitt mål är trots allt alltid att få teckna mig vidare.
En skillnad från föregående år är ju då att jag har haft en så sjukt tillfredställande höst och vinter och faktiskt (!) bara (!!) kunnat ägna mig åt det jag blir glad över. Inget ”jag vill ju bara…”, jag HAR verkligen fått rita serier.
Och oj vad jag tyckte om det. Kunde jag bara köra på, så skulle jag utan att överdriva bara ägna mig åt detta och ingenting annat.
En annan skillnad från föregående årsinlägg är att jag vet typ exakt vad jag ska göra i åtminstone åtta månader framöver. Det är inte bara serier såklart, men jag ska göra mitt yttersta för att det nästan bara ska vara serier. Låter det lite snopet är det för att det finns en snopen förklaring.
Såhär: som frilansare får man ibland förfrågningar som inte blommar ut förrän flera månader senare.
”Finns du tillgänglig nästa termin?” är en fråga som kan komma åtta månader i förväg. Om framtiden är oviss och förfrågan är helt rimlig tackar man såklart ja.
Vilket nu, efter en rad tillfälligheter och nästan ett och ett halvt år senare, innebär att jag pusslat ihop en helt igenmurad arbetsperiod under januari-februari. Det var inte planerat ursprungligen, men jag tar saker på uppstuds och håller vad jag lovat.
Planen Vs. Den Uppdaterade Planen
Planen var: Rita serier från juli ’22 till september ’23.
Den reviderade planen blir: Rita serier från juli ’22 till januari ’23, hålla 75 (!!) workshops på cirka 1,5 månad, illustrera en kapitelbok, och jobba sedan med serier under tiden som återstår.
Det är inte hela världen. Jo, visst är det frustrerande när planer läggs om, men jag är också lyckligt lottad som har kunnat styra om arbetet så det passat mig. Mitt yngre jag hade liksom kunnat mörda för en sådan nivå av självbestämmande.
Jag älskar tecknade serier
Under 2023 ska jag försöka komma tillbaka till det här tillståndet, att rita så mycket på boken som jag bara kan. Det är lätt att stirra sig blind på det som ska hända efter att boken är klar och tro mig, det har jag också gjort. I nio år. Det funkar inte. Först måste det komma en berättelse, och om den inte passar in i ett visst utgivningsmönster får man kika på ett annat.
Vet att det har nämnts tidigare här är bloggen, men jag har under de senaste åren lagt mycket energi på att jobba upp en säkerhet. Jag ska kunna leva på det här, och det har varit viktigt för mig att visa mina uppdragsgivare att jag är trovärdig, rak i kommunikationen, kan leverera och hålla en viss nivå.
Men den sortens förtroende kräver att man jobbar för det, och jobba har jag gjort. Sedan jag började satsa mer på kapitelböcker 2019 har jag hunnit illustrera 10 böcker samtidigt som jag har fått göra storyboards, affischer, tidningsillustrationer, julkort (❤️!) och skivomslag.
Dessutom har mina workshops rullat på, och jag har fått privilegiet att jobba med många fina och engagerade människor på skolor och bibliotek runtom i landet. Jag kan inte nog understryka hur roligt det är att jobba med de här sakerna och hur tacksam jag är.
Anledningen till att jag understryker detta, är så klart för att det är just all denna tid och energi som jag lagt på andra projekt som nu helt har möjliggjort denna period – att jag kunnat teckna serier fram tills nu – och som även kommer att möjliggöra mitt framtida tecknande.
Som jag hoppas kunna återuppta så snart som möjligt, gärna nu under våren.
RIP Medley 1, tack för allt
Under 2022 löpte tiden ut för min första bok, Medley 1 – En ny våg, ursprungligen utgiven av Kolik förlag 2013.
Kollade runt lite; på somliga butiker står att boken är ”tillgänglig” och på andra som att den är ”tillfälligt slut”. Så som jag förstått det, kommer den inte in i lager igen.
Jag fick möjlighet att få en låda skickad till mig och har således kanske sammanlagt 40-50 stycken böcker som ligger i ateljén och hemma i garderoben – men sen är det slut.
Medley 1 kommer alltid att kännas lite dubbel för mig eftersom den kom till under såpass lång tid. Den påbörjades som fansin, ritades delvis om för att funka för tidningspublicering när den gick i Utopi, och även om jag hade stor frihet med själva serien under den perioden var vägen som ledde till bokens tillkommelse inte helt lätt.
Nu i efterhand är det onekligen så att boken spretar en del innehålls- och stilmässigt. Jag har svårt att veta vad jag ska tycka om den, men den har gett mig mycket; helt oavsett alla omständigheter är jag glad över att den kom ut och tacksam för alla som lyft serieboken och gett den utrymme under åren.
Blir det en nyutgåva nångång? Vi får se, helt enkelt.
Men kapitelböcker har det blivit
Under 2022 kom 4 kapitelböcker ut som jag gjort illustrationer till: Dogstars 1 och 2 på Bonnier Carlsen samt Karateklubben Obi 2 och 3 på Bokförlaget Hedvig. Det har verkligen varit en rolig erfarenhet, även om deadlines fått pusslas runt när olika uppdrag har en tendens att lägga sig parallellt.
Jag hoppas få möjligheten att göra fler böcker längre fram, för det har verkligen varit toppen och det har varit en ära att jobba med så fantastiskt fina redaktörer och inte minst utmärkta textförfattare.
Under det kommande året hoppas jag få möjlighet att hänga med med andra tecknare och andra kreatörer, utbyta erfarenheter och skapa nya grymma grejor. Ska inte sticka under stolen med att det är tufft för många just nu – och än är vi nog dessvärre inte över bäcken – men, jag vill se framåt och bygga mot framtiden.
Även om man aldrig ska ta något för givet, tror jag att vi kan lösa det mesta tillsammans, bara man inte ger upp, ser till att stötta varandra och försöker bli den förändringen man vill se i världen.