Det senaste halvåret har jag, som man säger, ”levt drömmen” – vilket i mitt fall betyder att jag tackat nej till så gott som allt frilansjobb och enbart ägnat mig åt att jobba på mitt eget. Det har känts riktigt bra. Lite för bra, nästan.
Kapitelböckernas höst (och vinter)
Innan jag går in på hur det går med frilansandet på sistone (spoiler: det går bra!) vill jag först och främst förkunna en sak. Boken™ – också känd som Medley 2, för er som har koll – är sedan slutet av sommaren officiellt klar till hälften. Det innebär att tre kapitel som sammanlagt landade på cirka 110 sidor har skrivits, …
Utrymmet i uppehållet
I januari 2020 påbörjade jag ett blogginlägg som skulle handla om hur digitala tecknarverktyg blivit bättre och mer lättillgängliga, baserad på en föreläsning jag skulle hålla i slutet av samma månad. Att den inte kom upp då kanske inte är så konstigt, såhär i backspegeln.
Sitt still i båten
Jo, jag vet. Det blev glest på inläggsfronten igen. Våren är en nyckfull period, vilket i år innebar att saker blev betydligt lugnare än de brukar vara. Så, jag passade på att göra det som står längst fram i arbetsbeskrivningen: rita serier. Och det fick jag göra en stund i alla fall.
Workshopmånaden mars och ny arbetsplats
Det har nu gått en månad sedan förra inlägget. Jag har installerat mig på nya ateljén, tuschat nån seriesida och gjort två frilanstecknarjobb… ooooch sedan så kom workshop-mars, i full kraft.
Fri men ändå bunden till en öppen famn
Sedan jag började på Serietecknarskolan i Hofors som äppelkindad 20-åring, så har jag i princip alltid haft ateljéplats. Det känns viktigt på något sätt, att fokusera på arbetet när man är på jobbet, för att sedan vara ledig när dagens arbete är klart.
Uppehåll i identiteten
Ja, jo, jag vet. Sju månader är rekord, till och med för mig. Men det finns en förklaring! Den är väldigt kort: Jag råkade bli uppäten av min tillfälliga roll som serieredaktör.