Det senaste halvåret har jag, som man säger, ”levt drömmen” – vilket i mitt fall betyder att jag tackat nej till så gott som allt frilansjobb och enbart ägnat mig åt att jobba på mitt eget. Det har känts riktigt bra. Lite för bra, nästan.
Kapitelböckernas höst (och vinter)
Innan jag går in på hur det går med frilansandet på sistone (spoiler: det går bra!) vill jag först och främst förkunna en sak. Boken™ – också känd som Medley 2, för er som har koll – är sedan slutet av sommaren officiellt klar till hälften. Det innebär att tre kapitel som sammanlagt landade på cirka 110 sidor har skrivits, …
Tillbaks till SPX!
2019 har hittills varit smockat med frilansuppdrag. Inte överdrivet många seriesidor, istället: stålar! Vilket i förlängningen förvandlas till tid att rita serier, men ändå.
In med det nya
Skulle ju gjort ett rejält julinlägg, åtföljt av ett nyårsinlägg. Vi betar av båda två på en gång, istället!
Färgsprakande och virvlande
Hösten hittills har artat sig… tja, spektakulärt väl, på jobbfronten. Vid det här laget är samtliga åtaganden som jag listade i förra inlägget avslutade, och på andra sidan väntade tydligen ännu fler roliga uppdrag.
Sitt still i båten
Jo, jag vet. Det blev glest på inläggsfronten igen. Våren är en nyckfull period, vilket i år innebar att saker blev betydligt lugnare än de brukar vara. Så, jag passade på att göra det som står längst fram i arbetsbeskrivningen: rita serier. Och det fick jag göra en stund i alla fall.
Farväl, Kolik (det var en Utopi)
Observera att följande text ursprungligen skrevs i slutet av 2014, då jag nyss hade bytt förlag från Kolik till Galago. Somliga saker har ändrats sedan dess och somligt i texten har därför justerats för att inte vara direkt felaktiga; texten ”utspelar sig” däremot i dåtid.
Vinterstilla
Nä, jag fixade inte någon massiv genomgång av året som gick. Det var ett bra år, jag hade många roliga och varierade uppdrag – men skrapade ihop en ynklig mängd seriesidor för egen del. Och så kan vi inte ha det.
Workshopmånaden mars och ny arbetsplats
Det har nu gått en månad sedan förra inlägget. Jag har installerat mig på nya ateljén, tuschat nån seriesida och gjort två frilanstecknarjobb… ooooch sedan så kom workshop-mars, i full kraft.
Fri men ändå bunden till en öppen famn
Sedan jag började på Serietecknarskolan i Hofors som äppelkindad 20-åring, så har jag i princip alltid haft ateljéplats. Det känns viktigt på något sätt, att fokusera på arbetet när man är på jobbet, för att sedan vara ledig när dagens arbete är klart.