Årskrönika för 2011

Det har blivit något av en tradition att – såhär strax innan året löper ut – göra ett slags bokslut. Hur har året varit, vilka har varit höjdpunkterna och vad kan vi jobba med inför nästa år?

Tidigare år har jag haft en dött race mellan bra-dåligt-proportionerna, där dåligt-sidan alltid verkar haft liiiite lite för mycket övervikt. Men i år skulle jag ljuga om jag sa att så var fallet. Det har hänt så mycket, och att majoriteten av dessa saker varit kolossalt bra för min del, det kan jag inte gärna sticka under stol med.

Så, utan vidare förklaring – eller inbördes ordning – här kommer mina 10 bästa händelser under 2011.

 

1. Radioprat

Det här var ju något jag nosade på redan 2010, då jag hade äran att besöka P3 Kultur med Johanna Koljonen – men 2011 besökte jag både det numer insomnade P3 Populär (vars sista avsnitt sändes tidigare idag, vila i frid underbara populärkulturprogram) samt Kino i P1, där jag fick skriva en egen liten animélista. Sedan besökte jag både Animéradion och Hög av serier, vilket var mycket mycket roligt. Poddradio är definitivt något jag vill göra mer av.
Så här i efterhand tror jag att det här bidragit till att jag nu, i slutet av året, inte alls ogillar min egen röst lika mycket. Den är bra till mycket, och jag har mer jag vill prova!

2. Medley påbörjar sin serialisering

Rimligen borde det här toppa listan. Och det gör det väl, egentligen. Alla som känner mig, eller känner till mig avlägset vet förmodligen att jag varit bångstyrig och envis som bara den, även fast det inte funnits en plattform för min serie förrän nu. Men Medley är i gott sällskap, och går i den enda tidningen för en serie av det här slaget. Jag är så sjukt glad och så tacksam för att Fabian stöttat, peppat, sagt åt mig på skarpen och battlat mig där det behövs. I slutändan är det för att serien ska hålla tillräckligt hög kvalitet för…

3. Utopi Magasin

…Ja, sjävklart förtjänar Utopi en egen punkt. Förutom att jag är glad för min egen skull, är jag otroligt hoppfull och glad att den här tidningen kunde komma att existera över huvud taget. Det låter för bra för att vara sant, men med så drivet och skickligt folk finns alla förutsättningar för att förändra hur svenska serier utvecklas, och vad de skall komma att bli i framtiden. Vi har jämförts med Galago och Heavy Metal, och det är inte alls ett pjåkigt betyg. Det finns inte ord att beskriva hur glad jag är över att vara en del av något så inspirerande och roligt, och jag är så stolt över att vara del av ett seriesverige som börjat göra riktigt grymma saker tillsammans.

 

4. Seriefestivalen.se, föreläsningar/paneler/media/framträdanden

Och det här började redan förra hösten, då Johannes Klenell på Galago strålade samman med Kartago, Kolik, mig och Berit, och började planera för ett storslaget SPX. Vad tiden led, fick jag chansen att jobba med det här under våren, samla information från förlagen och underhålla en webbplats för Seriefestivalen SPX. Det förtroendet var något jag inte glömmer. Jag gick ner i tid på kneget och jobbade mer med saker jag kunde, och ville jobba med. Under året skulle jag vara med i paneler, själv hålla i paneler, föreläsa och vara med en sväng i min hemstads lokaltidning. Men det bästa i den här kategorin…

5. Bryan Lee O’Malley

…Var, helt klart, att få intervjua en snubbe som jag ser upp till otroligt mycket. När jag först fick veta att jag skulle få hålla i ett snack med honom på SPX vågade jag inte riktigt berätta det, för det – om något – är att skryta. Men det här betydde väldigt mycket för mig, och även om snacket var lite nervöst gick det faktiskt bra. Jag, Åsa Ekström och Fredrik Strömberg gjorde dessutom en längre intervju efteråt, som jag har på min telefon någonstans. Det skulle enligt utsago blivit en artikel i Bild och Bubbla, men det verkar ha runnit ut i sanden. …Ha ha, är det någon som är intresserad, säg gärna till!

 

Snowmanilas #3, en en spin-off-miniserie på Daniel Karhunens äventyrsserie Wolalina.

6. Amerikanskt serieomslag

Det här är ingenting jag sagt så mycket om, för tidningen finns inte publicerad. Daniel Karhunen frågade mig om jag ville göra ett omslag till en spinoffserietidning till hans serie Wolalina, och eftersom det är en gammal barndomsdröm att få göra ett actionpackat serieomslag tackade jag till slut ja. Färgläggningen gjordes av en skicklig tjej vid namn Grace Freeman, och även om det är oklart när det kommer att finnas ute och på vilket förlag (kontakta Daniel via facebook om ni är intresserade!) var det en mycket skojig upplevelse. För det blev riktigt ballt.

7. Quit your dayjob

Så hände det äntligen. Det där omöjliga, underbara, som jag velat och velat med under så lång tid. Men när jag räknade ut att min frilanslön för första gången var densamma som min kneglön, bestämde jag mig för att vara våghalsig. I mitten av september lämnade jag den sämsta nummerupplysningen av dem alla, för att prova mina vingar som frilansare. Hittills har det gått oförskämt bra…

8. …Få mer frilansjobb!

Och när jag berättade för ett par av mina kamrater hur jag vips hade fått mycket mer frilansjobb ögonblicket jag sade upp mig från kneget, var deras reaktion; ”Har du läst Alkemisten av Paulo Coelho?” … …Och mjo, okej, jag fattar. Det är ju inte rimligt, men jag väntar nog lite innan jag påstår att världen vänder sig för att tillgodose just mina önskningar även om det känns lite så ibland.

hig-logo

 

9. Tillbaks till skolbänken

Ingenting jag egentligen kan säga något om. Men det här året tog jag en kurs i högskolepedagogik för att bättra på mina odds. Om det skulle komma en chans till något stort om något år eller så, alltså. Om.

 

10. Lärde mig ta emot hjälp.

Jag har världens bästa vänner. Och kollegor. Och ibland måste man faktiskt hjälpa varandra. Det här året hade inte varit en bråkdel så bra om det inte vore för alla ni som sträckte ut en hand, och jag är så glad att jag äntligen börjat kunna be om hjälp. Att kunna vidarebefordra är ingen svaghet, tvärt om – och nu, kanske, tror jag mig ha förstått det. Gudarna ska veta att jag i min tur är glad över att någon mer kapabel sätter ihop tidningen som min serie går i, och så vidare. Det är dessa hjälpande händer som låter mig vara den bästa möjliga Lisan jag kan vara.

Och för det ska ni ha ett stort, varmt, tack.

Kom igen, 2012!
Jag har väntat.