Teckna dig vidare!

Så var det dags för nån slags årskrönika. Det har hänt en massa under 2016; på ett personligt plan otroligt bra grejor men på ett globalt plan hände rent utsagt katastrofala saker. Var bättre mentalt rustad i år än tidigare, men detta inlägg kommer ändå fokusera på tecknandet.

Det börjar bli en återkommande grej här i bloggen att det ofta är glest mellan inläggen. 4 månaders uppehåll är inte ovanligt – men det ska inte vara så! Speciellt då det hänt så himla mycket, och inte ett pip har yttrats här. Kanske inte är helt konstigt då aktivitet sker även på instagram, twitter och Facebook, det finns en gräns för hur många gånger man pallar med att skriva samma sak. Men det blir lite larvigt.

Under 2016 skrev jag 6 stycken inlägg: om vilka festivaler jag skulle delta i under våren (Nordsken och SIS), ett inlägg om den svenska seriebranschen som ursprungligen var en text jag skrev för serienätverket Underlandets räkning, ett work-in-progress-inlägg om Medleys bildmanus, en uppdatering om pågående frilansjobb samt Serietekets 20-årsfirande – och så slutligen, ett inlägg om årets julkort inklusive en video om hur motivet kom till. 

Men det var mycket som inte kom med! Således, här nån slags lista (kanske inte helt kronologisk) över saker som hände i år som var häpnadsväckande eller intressant på ett eller annat sätt.

Författarfondens arbetsstipendium

Det här kändes riktigt, riktigt bra och att det inte står ett jota om det på bloggen är ett mysterium. Just Författarfondens arbetsstipendium blir också, på ett sätt och vis, ett bevis på att jag faktiskt är en arbetande författare; sånt värmer ett kulturarbetarhjärta och motar bort tankar om otillräcklighet. ❤️ (Om inte för gott, så åtminstone för ett tag!)
Tillägg: om man ska vara petig så fick jag redan 2014 stöd från Längmanska Kulturfonden (valde däremot att rekvirera det först 2015) för att rita på boken. Stärkt förtroende är fint – och viktigt!

Mer serie- och illustrationsuppdrag

Tror inte det är en hemlighet att majoriteten av mina serietecknarstålar inte kommer från att teckna mina serier, utan snarare att föreläsa och hålla workshops i att teckna serier. Detta år hade jag för omväxlings skull turen att få göra lite fler oväntade tecknaruppdrag; såsom löpande illustrationer till tidningen Kvinnokraft, en pro-bono serie till ETC:s seriebilaga om flyktingkrisen (en av de svårare grejorna jag ritat…) samt ett omslag till Metros helgbilaga, WKD. 
Dessutom har jag såklart fortsatt att göra strippar till Science Fiction-bokhandelns utskick, illustrerat kartan till Seriefestivalen i Kulturhuset (som vanligt tillsammans med Stef❤️), samt blivit skickligare och snabbare i kommunikation såväl som utförande. Hurra!

… Mer workshopuppdrag!

Bara för att mängden tecknarjobb har ökat, har inte mängden workshop- och föreläsningsgin stannat av – tvärt om. I år har jag haft nöjet att besöka åtskilliga skolor och bibliotek runtom i landet (inklusive festivalen Nordsken, där jag blev superväl omhändertagen ❤️) och en och annan mässa/temadag. Har jobbat mer och mer med hjälp av min surfplatta för att visa presentationer, och överlag har det varit väldigt varierat och spännande. Är glad över att ha fått chansen att jobba med så många fantastiska personer, upplägg och vetgiriga deltagare!

Manusredaktör Medin

Tidigare, under 2014-2015, jobbade jag för Egmont Publishing både på plats i Malmö som serieredaktör (anställd som projektledare) och sedan i samma roll som frilansare – så när jag blev tillfrågad i slutet av förra året att gå in som manusredaktör, visste jag att det skulle bli nyttigt och intressant arbete. Manusjobb var trots allt vad jag ägnade nästan hela 2015 åt för egen del, så att det följde med in i 2016 kändes ganska rimligt, och att jobba med författare och tecknare på ett annat varumärke (än mitt eget) är väldigt användbart när man parallellt arbetar på en egen berättelse. 
Uppdraget varade från januari till september och under den tiden kände jag att mina olika yrkesroller – skapare kontra redaktör – intressant nog inte inkräktade på varandra nämnbart. Skulle gärna göra mer liknande arbete i framtiden.

Ny hemsida!

Vet att jag skrivit om det här tidigare, men ändå. När bokens bildmanus hade tecknats upp och skickats ut till testläsare i mitten av augusti fanns det lite tid över innan feedbacken skulle komma in. Jag använde den tiden till att sätta ihop en sprillans ny hemsida (det var verkligen på tiden!) med tillhörande blogg i WordPress. Anders Antila bistod med teknisk feedback, och det hela tog cirka en veckas tid.
Efter att sidan avtäcktes har fler hittat mig och min verksamhet (hurra!), CV’n är någorlunda uppdaterad, jag har fått roliga uppdrag och dessutom bättre översikt. Eventuellt är det den bästa tidsinvesteringen jag gjort i år.

Teckna digitalt?!

Okej, så det här skäms jag lite för att babbla om för mycket eftersom en serieskapare i slutändan inte skall definieras av vilka fräna verktyg en har, utan ens arbete. Med detta sagt: 2016 var året då jag omfamnade själviska begär och köpte en iPad Pro (9,7-tumsmodellen, för den som undrar) med Apple Pencil. För att jag hade råd. Ägde dessutom redan innan en stationär ritskärm – en Cintiq 22HD som inhandlades året innan – vilket innebär att jag nu äger TVÅ (lite pinsamt, juh).

Varför, kan man då fråga sig? Jo, under det här året har jag nästan helt gått över till att teckna digitalt. Föreläsningsmaterial, frilansuppdrag, ja till och med Medley har under året digitaliserats. Eftersom jag är och länge har varit en stark förespråkare för traditionellt tecknande (och inte minst tuschande!) på papper, så det här har varit lite svårt för mig att erkänna. Men när manusprogrammet Scrivener nu finns till iPad – i kombination med att nämnda surfplatta kan tjänstgöra som Cintiq och dessutom funkar utomordentligt som teckningsblock på café eller hemma i soffan – då erkänner jag mig besegrad.
Blyerts har helt enkelt inte en chans mot faktumet att jag kan bära med mig hela mitt projekt var jag än går. Med ett undantag, en sista utpost. Mer om detta nedan.

Medley!

Hela året har jag jobbat med min kära serie, och nada har ni fått se i bloggen bortsett från en uppdatering från i slutet av augusti. En del har ändå sipprat ut via sociala medier, men låt oss vara ärliga; det har varit rätt snålt med de utlovade bakom-kulisserna-uppdateringarna.

Tidigt på året hade jag storslagna planer för Medley. Jag arbetade metodiskt och byggde till exempel upp hela scener i 3D för att få en bättre känsla för perspektiv och figurernas plats i rummet. Kapitel 10 (kapitel 2 i boken) på 40 sidor tänkte jag ha helt färdigställt (renteckning, tuschning, rastrering & textning) inför Stockholms Internationella Seriefestival i början av maj, och tanken var att arbetet med bokens övriga bildmanus skulle blandas upp med renteckning och tuschning av de bildmanus som var renskrivna. Detta samtidigt som jag förberedde och genomförde åtskilliga andra frilansjobb.
Det gick, som ni kanske kan ana, åt helskotta.

Istället tog jag i slutet av maj med mig Stef samt min karl, Björn, och reste till Rättvik. Varför till Rättvik? – Det fanns en ångbåt i Rättvik!

Det som händer när man skriver in en ångbåt i sin serie – bara för att upptäcka att man skrivit in en väldigt specifik ångbåt och inte kan hitta några vettiga referensbilder – är att man kan få lov att besöka exakt den sortens ångbåt som man var klantig nog att använda i storyn. Som tur var, så var S/S Flottistens ägare Karl Erik en oerhört gästvänlig själ, som lät oss ställa många frågor och ta ännu fler fotografier. Referensbilder är viktiga grejor.
Stef gjorde sedan en serie om vår utflykt som går att läsa i Bild & Bubbla nr 209, ute nu!

De sidor som ändå blev klara under april, innan arbetsbördan blev omöjlig, blev mina testsidor. Tack vare dem kunde jag avgöra hur jag skulle förhålla mig till format, textstorlek och punktrastertäthet, med mera; men de fick mig också att inse att det skulle ta dubbelt så lång tid att färdigställa serien om jag inte jobbade igenom helheten först. Alltså, se till att boken funkar med alla sidor uppskissade i bildmanusform, innan några ytterligare beslut tas.
Sagt och gjort, under sommaren storyboardade jag klart boken, samt monterade och textade den. Det var denna, hm, läsbara version som provläsarna sedan fick ta del av.

Under hösten korrigerades bildmanuset med hjälp av feedbacken. Alltså, jag lade till sidor alternativt ritade om när saker behövde förtydligas samt skar bort saker som inte funkade, samtidigt som jag började renteckna mig framåt, infoga referenser med mer.
Något som jag velat över ett tag nu, är hur mycket av boken som i ska vara digitalt kontra traditionellt tuschat, med stålstift. För närvarande provar jag en metod där figurerna (och somliga objekt) tuschas med stift, scannas in, och bakgrundsdetaljerna tuschas digitalt. Jag kan inte berätta hur väl det funkar ännu, men är imponerad av resultaten jag fått. Så, ta i trä. 

Så gott som alla skisser görs numer digitalt, hur man än ser på det. Jag kan fortfarande inte acceptera figurernas slutgiltiga utseenden när de tuschas på datorn, inte ännu, men övriga linjer börjar se bättre ut (och snabbt går det, i jämförelse!). För varje frilansuppdrag har jag börjat nöta in ”min” digitala tuschning och det går faktiskt framåt, men än så länge får inte figurerna i serien riktigt samma liv genom digital linjeföring som de får genom stiftet.

En summerande status är som följer: Jag ligger efter min planering, men det enda som går att göra är att arbeta framåt. Jag vet redan nu att lite mer än en månad av Medleys arbetstid kommer att försvinna i början av året på grund av inplanerade uppdrag, så det gäller att ha is i magen och inte tappa modet. Serier TAR lång tid. Ibland lossnar det och man rasslar iväg, ibland tar det tvärstopp. Det viktigaste är att inte stanna upp. 

Jag har hela boken klar i en grov form. Men bit för bit så mejslas figurerna, deras drivkrafter och känslor ut, och nu dröjer det inte länge innan ni kommer att kunna ta del av äventyret. Fler uppdateringar kommer under 2017!

… Och, just ja …

Jag färgade håret lila. 

Självklart hände det en massa saker som det inte står ett jota om här. Jag skulle kunna hålla låda om hur fantastiskt Nordsken i Skellefteå var, om hur otroliga Serieteket-gänget lyckas göra en episk Seriefestival år efter år, om hur Mangapatriarkatet kämpat sig upp till en ödmjuk nystart (tack till Patrik Schylström på Stadsbiblioteket för utlåning av arbetsplats!) och en ziljon andra saker som helt enkelt föll bort. Men de hände, allihop.

Jag kan ännu inte svara på vad jag förväntar mig av året som kommer. Jag hoppas – och vill – ha möjlighet att jobba målinriktat och fokuserat, utan alltför höga krav och med förnyad skaparglädje. Jag vill minnas, varje dag, varför jag gör det här.
Skulle inte heller tacka nej till fler roliga jobb, inte minst då förra året verkligen levererade på den punkten (även om det så klart blev till viss del på bekostad av Medley). Mina chanser att få stipendier har minskat något eftersom jag inte varit synlig på samma sätt som t.ex. under perioden då jag publicerades kontinuerligt i Utopi (samt, inga utställningar, m.m.), men förhoppningsvis något roligt kunna visas upp under året. Inget är bestämt ännu, men håller tummar och tår!

Det absolut viktigaste är att arbetstiden för Medley redan nu är säkrad i minst ett år framöver. Banan är redo; nu är det bara att fortsätta loppet mot mål. Och vilken resa det kommer att bli, mina vänner.

Med detta sagt: Gott nytt 2017! Må kraften vara med oss alla. Crom ska veta att vi behöver det i dessa tider.