Tecknade serier och frilansarvardag
Förlåt att jag inte skrivit något på en månad. Förlåt att jag inte fixat bilderna. Det har bara blivit en sådan otrolig omställning sedan jag började Leva Min Dröm (™) – jäklar, det är snart två månader sedan jag övergav regel nummer ett för konstnärer och frilansare, och de facto slutade på mitt brödkneg.
Har huvudsakligen suttit på en spårvagn (!) och skrivit det här. Nu har jag precis avklarat min sista bokmässedag, och mässan har behandlat mig toppen. Jag tror jag lyckades bocka av nästan alla mina ”bokmässemål”.
Nu börjar det bli dags. Idag, klockan 15 (ungefär) tuffar mitt regionaltåg från Stockholm C mot det fryntliga Götlaböööörg (Övers: Göteborg) för årets Bok- och Biblioteksmässa. Det här året existerar jag faktiskt som en såndär serietecknare som ingår i ett sammanhang, så det ska bli extra kul.
Vi har äntligen anlänt. Hoppets månad. Här startar allt. Eller så startar det om. Anyway. Den här månaden jobbar jag på en lågstadieskola i Järfälla. Det är bra med temposkiftning, men OJ vad utmattande det är att vara engagerad, lyhörd och påhittig oavbrutet i flera timmar.
Jag är inte död. Sååå jag fick min deadline uppskjuten lite lite lite till. Det har varit så många förseningar med Utopi den här sommaren, så det har verkligen inte varit kul att ligga så mycket efter i planeringen som jag gjort.
Det enklaste sättet att få en rejäl dos eskapism i serieform en gång i kvartalet är att prenumerera på Utopi Magasin. För att inte tala om, det enda sättet att läsa Medley!
Sitter på bussen på väg från Otecknad. Jag har gjort lite saker, äntligen. Yay, go me! Som ni ser. När jag sa att jag inte gjorde ett jota på två veckor menade jag det verkligen. Eller, rättelse: en vecka före resan slängde jag alla åtaganden, sociala såväl som jobbmässiga åt helskotta.
Jag har inte jobbat ett jota på två veckor. Jag har faktiskt inte gjort ett dugg, alls, på två veckor.
I förra avsnittet av Makalösa Fröken Medin… Efter en tuff och spännande vår skulle vår hjältinna äntligen ta sig an det tredje kapitlet i sviten Medley – det sista med övergripande omteckningar, det första med i princip orörda sidor (?) och även en helt nytecknad scen. En slags milstolpe. Något att se fram emot!
Stef påminde mig i ett inlägg på twitter om en sak jag är sinnessjukt intresserad av, men som jag kanske inte lyckas få tillfälle att ranta om alltför ofta. Så, nu när det är mulet och svalt kan man med gott samvete nörda loss.
