Skulle ju gjort ett rejält julinlägg, åtföljt av ett nyårsinlägg. Vi betar av båda två på en gång, istället!
Färgsprakande och virvlande
Hösten hittills har artat sig… tja, spektakulärt väl, på jobbfronten. Vid det här laget är samtliga åtaganden som jag listade i förra inlägget avslutade, och på andra sidan väntade tydligen ännu fler roliga uppdrag.
Hett, hett, hett
För en gångs skull tänkte jag ligga steget före och berätta om saker som är relativt aktuella – eller till och med ännu inte har hänt! Orimligt, jag vet.
Sitt still i båten
Jo, jag vet. Det blev glest på inläggsfronten igen. Våren är en nyckfull period, vilket i år innebar att saker blev betydligt lugnare än de brukar vara. Så, jag passade på att göra det som står längst fram i arbetsbeskrivningen: rita serier. Och det fick jag göra en stund i alla fall.
Farväl, Kolik (det var en Utopi)
Observera att följande text ursprungligen skrevs i slutet av 2014, då jag nyss hade bytt förlag från Kolik till Galago. Somliga saker har ändrats sedan dess och somligt i texten har därför justerats för att inte vara direkt felaktiga; texten ”utspelar sig” däremot i dåtid.
Vinterstilla
Nä, jag fixade inte någon massiv genomgång av året som gick. Det var ett bra år, jag hade många roliga och varierade uppdrag – men skrapade ihop en ynklig mängd seriesidor för egen del. Och så kan vi inte ha det.
Sommaren är kort (det mesta tecknas bort)
Den varma årstiden är – åter igen – över för i år. Den har mest ägnats åt att sitta instängd i ateljén och rita serier, vilket har varit behagligt och lugnt men inte särskilt socialt. Det har helt enkelt inte funnits så mycket att skriva om heller, annat än just det här, att jag truckar på.
Utställning och festivaldags!
Efter en mycket behaglig ritperiod (också känd som månaden april) har det åter blivit dags att rikta blickarna mot serie-Sveriges största händelse under hela året: Stockholms Internationella Seriefestival! Som vanligt är det pirrigt, stressigt och roligt nu veckan inför.
Workshopmånaden mars och ny arbetsplats
Det har nu gått en månad sedan förra inlägget. Jag har installerat mig på nya ateljén, tuschat nån seriesida och gjort två frilanstecknarjobb… ooooch sedan så kom workshop-mars, i full kraft.
Fri men ändå bunden till en öppen famn
Sedan jag började på Serietecknarskolan i Hofors som äppelkindad 20-åring, så har jag i princip alltid haft ateljéplats. Det känns viktigt på något sätt, att fokusera på arbetet när man är på jobbet, för att sedan vara ledig när dagens arbete är klart.