Efter en mycket behaglig ritperiod (också känd som månaden april) har det åter blivit dags att rikta blickarna mot serie-Sveriges största händelse under hela året: Stockholms Internationella Seriefestival! Som vanligt är det pirrigt, stressigt och roligt nu veckan inför.
Det har nu gått en månad sedan förra inlägget. Jag har installerat mig på nya ateljén, tuschat nån seriesida och gjort två frilanstecknarjobb… ooooch sedan så kom workshop-mars, i full kraft.
Sedan jag började på Serietecknarskolan i Hofors som äppelkindad 20-åring, så har jag i princip alltid haft ateljéplats. Det känns viktigt på något sätt, att fokusera på arbetet när man är på jobbet, för att sedan vara ledig när dagens arbete är klart.
Så var det dags för nån slags årskrönika. Det har hänt en massa under 2016; på ett personligt plan otroligt bra grejor men på ett globalt plan hände rent utsagt katastrofala saker. Var bättre mentalt rustad i år än tidigare, men detta inlägg kommer ändå fokusera på tecknandet.
Ni som är bland de lyckliga som fått årets julkort i brevlådan – eller om ni sett det här på hemsidan – har säkert noterat att det i år är lite… speciellt! Det är svårt att förklara. Så likt mössen på julafton har jag beslutat för att visa er istället!
Skriv ner, teckna upp, bearbeta, rita om, tuscha, redigera, sudda, stuva om. Digitalisera, krångla till, förenkla, planera, gör om, improvisera. Ibland påminner serietecknarprocessen rätt mycket om Daft Punks låt Techologic.
